Naturen sämre kolsänka än befarat
Naturen tar upp betydligt mindre växthusgaser än forskarna tidigare trott. Den slutsatsen presenteras i en artikel i vetenskapstidskriften Science. Större utsläpp av metangas från vatten är en förklaring.
Att stora skogsområden kan fungera som kolsänkor för omgivnignen – de tar upp betydligt mera koldioxid än de avger – har tidigare varit känt. Däremot har vattenmiljöernas roll i detta sammanhang varit oklar, även om det är känt att det sker naturliga utsläpp av metan från vatten.
Men nu har forskaren David Brastviken vid Linköpings universitet och hans kollegor presenterat beräkningar som drar slutsatsen att sjöarnas och vattendragens bidrag till växthuseffekten är betydligt större än man tidigare trott.
David Bastviken och hans kollegor har sammanställt metanutsläppen från 474 sötvattensystem, baserat på både egna och andras mätningar. Utifrån dessa data och den senast rapporterade totala sötvattenytan på jorden har de kommit fram till att utsläppen av metan från världens sötvatten motsvarar 25 procent av den koldioxid som naturen på jordens landområden binder. Eftersom metan är en mycket starkare växthusgas än koldioxid gör det skogarna och andra landekosystem till betydligt mindre kolsänkor än man tidigare trott.