När spannmålen åker ut flyttar hyresgästerna in
Spannmålssilor i betong har spelat ut sin roll. Några byggs om till bostäder. Andra rivs. Trots att byggnaderna berättar mycket om jordbrukets historia leder rivningarna sällan till protester.
Den ombyggda silon i Nyköpings hamn erbjuder lyxiga lägenheter med havsutsikt. Men för många av landets spannmålssilor ser framtiden annorlunda ut. När spannmålen torkas hemma på gårdarna behövs inte de gemensamma anläggningarna längre.
Att riva en silo innebär att landskapet förändras. Den är ofta den högsta byggnaden på orten och drar därför blickarna till sig. Många har en relation till byggnaden, oavsett om de arbetar inom jordbruk eller inte.
Marie Odenbring-Widmark, byggnadsantikvarie på Västarvet, har kartlagt efterkrigstidens silobyggnader i Västra Götaland. Hon menar att de med sin modernistiska arkitektur är monument över sin tid. De vittnar tydligt om jordbrukets industrialisering.
– Silor har ett kulturhistoriskt värde och ett stort identitetsvärde för orten där de ligger. Men det är svårt att hävda att tomma anläggningar ska stå kvar. De är stora och dyra att underhålla.
Svårigheten att bevara silor kan förklara varför protester mot rivningarna uteblir. Marie Odenbring-Widmark menar att länsstyrelserna är försiktiga med byggnadsminnesförklaringar, eftersom de skulle innebära många förpliktelser för framtida underhåll. Hon pekar dock ut en anläggning som extra intressant: siloanläggningen i Vara. Här finns alla byggnadsetapper sedan 1930-talet: träbyggnader, plåtsilor och betongsilor.
Bo Lindskog, utvecklingschef på Lantmännen fastigheter, berättar att kommunerna resonerar olika kring silornas framtid. Vissa vill riva medan andra kräver att de byggs om. Att låta byggnaderna stå tomma är inte aktuellt.
– En silo som inte används kan stå i några år, men efter 10 till 15 år börjar sönderfallet, säger han.
Många äldre industribyggnader, till exempel textilfabriker, har framgångsrikt gjorts om till bostäder eller kontor. Ingreppen har varit små. En silo kräver en kraftig ombyggnad för att kunna fungera inom andra områden. Men det påverkar det kulturhistoriska värdet, menar Marie Odenbring-Widmark. Samtidigt är det värdefullt om byggnaderna kan finnas kvar. Att återvända – i stället för att riva och bygga nytt – ger en kulturhistoriskt intressant miljö.
– När man kan ana att byggnaden är en gammal silo lever historien kvar, om än i annan form, säger hon.
undefined