När ska det löna sig för lantbrukaren att gå med i certifieringsprogrammen?
Vad står du för i din verksamhet, i din organisation, i ditt företag eller på din gård? Sedan några år har jag valt bort soja och palmolja i fodret till mina djur.
När man i olika sammanhang försöker beskriva hållbarhetsprestationen hos nötköttsproduktionen är det ofta dessa två små komponenter som sänker hela betyget. Jag får inte bättre betalt och jag berättar det inte för mina kunder men jag sover bättre för jag vet att jag kan svara på de svåra frågor som förr eller senare kommer. En del av min värdegrund i företagandet och en säkring bakåt. Kanske kan jag snart berätta och ta betalt för detta värde?
Vi har tagit på oss en väldig massa konkurrensförsvårande kostnader även som kollektiv. All mjölk ska hålla ystningskvalitet även om den ska bli pulver till Kina och prissättas utifrån de kriterierna. De mindre mejeriföretagen använder Sigill för sin kvalitetssäkring. Arlagården ska även användas för kvalitetssäkring hos den kinesiska samarbetspartnerns leverantörer, då börjar konkurrensen bli på lika villkor, men samtidigt blir också råvarorna utbytbara över gränserna, helt i det världsomspännande företagets intresse.
Nu har Arlas varumärke kapats av mejeriföreningens största kund i Sverige. Icas EMV-mjölk säljs med argument om att den kommer från Arla-bönder. Vilka krav på råvaran ICA ställt vet jag inte, men de kan omöjligt vara högre än de Arla ställer på sina levererande bönder, sannolikt lägre för att ha fler leverantörer att väja på. I så fall ska nu alltså bönderna konkurrera med sig själva till en ersättning som motsvarar lägre ställda krav men med samma kostnader för kvalitetssäkringen och dessutom med det egna varumärket på konkurrentens skyltar!
Jag tror många av våra egna företag har en stark värdegrund och ett patos i det man gör. Farmek var på sin tid först i Sverige bland de större företagen (alla branscher) att parallellt med sitt ekonomiska bokslut även presentera ett ambitiöst miljöbokslut. Värdegrunden är stark, så även den säkrade råvaran men kuraget, och inte minst förmågan är svag, att ta betalt på en marknad där kunder och konkurrenter arbetar med andra moraliska principer.
Vad är då ett varumärke värt? Det får vi snart veta. Att Findus inte lyckats säkra upp sina råvaror i lasagnen bakåt kan bli en dyr historia med risk för förtroendekollaps för varumärket. Det borde i så fall gälla även för Coop, Axfood och Ica som ju sålt samma grejer under sina namn. Någon som tror att det blir så? Tänk så lämpligt att vi pratar om Icas mjölk istället…
Svaret på detta kommer också att ge svar på värdet av alla certifieringsprogram vi underordnar oss. Ger de oss möjlighet att ta betalt för grejerna när andra inte visar sig pålitliga, eller är de bara ett sätt att trycka upp leverantörerna mot väggen i en förhandling? Jag hoppas att det redan framgångsrika märket Svenskt Kött faktiskt visar sig riktigt värdefullt och att till exempel Svenskt Sigill verkligen blir ett märke som gör att det går att ta betalt för bra grejer och inte bara ett självpåhängt ok. Tråkigt om lämpligt utlagda dimridåer, illusioner och vilseledande manövrer är framgångsrikare än ärligt uppsåt och gediget arbete.
undefined