Myndigheter ska stå för sina misstag

Det finns goda skäl för kritik mot tillämpningen av tvärvillkoren. Eller för att tala med LRF i Jämtland: "I enlighet med bäst-i-klassen-teorin finns en misstanke att jämförbara avvikelser får större konsekvenser för den svenske bonden än för kolleger i andra EU-länder."

I många fall utdöms avdrag på EU-stöden för bagatellartade förseelser. Det som skulle motverka fusk med EU-stöd har inneburit att en bonde kan få avdrag på stödet för att belysningen är för svag i ett stall eller för att friska djur tillfälligt hålls i en sjukbox. Sanktioner på tiotusentals kronor kan utdömas av enskilda tjänstemän - att det inte är en rättssäker ordning borde vara uppenbart.

År 2008 genomförde Eskil Erlandsson förändringen att det är brott mot EU: s förordningar som kan ge avdrag, inte brott mot de i många fall strängare svenska lagarna. Det var i alla fall ett litet steg på vägen mot lika villkor med Europas bönder.

Men mer finns att göra. Ett problem med de svenska tillämpningarna har påtalats av konsulten Jan-Erik Andersson i debattartiklar i Land Lantbruk. Han har hävdat att jordbruksverkets tolkning, där man buntat ihop olika regler i grupper, strider mot EU:s lagtext. Det här innebär att det kan bli tre gånger avdraget på stödet när ett fel inom samma grupp upprepas. Om en lantbrukare fått avdrag för "raggiga" kalvar (jo, det har hänt!) ena året, kan avdraget tredubblas om han vid nästa kontroll haft problem med ventilationen i stallet. I själva verket ska avdraget enbart göras om samma fel upprepas, ansåg Jan-Erik Andersson.

Nu har verket i en promemoria erkänt misstaget. Man kan inte gruppera fel som verket har gjort, konstaterar man. Men ska verket därmed gå igenom de fall där man gjort misstag och betala tillbaka pengarna? Nej, det blir för besvärligt och dyrt. I stället ska man göra om och göra rätt - från 2015.

Den enskilde lantbrukaren får alltid stå för sina misstag. Det bör självklart även myndigheten göra.