I det här fallet började det på 1960-talet med att en lantbrukare vid namn Ingvar Frimodig samlade på sig gamla redskap och maskiner som lämnades ute när traktorer och andra nymodigheter skulle skyddas för väder och vind.
Nästan 50 år senare hyser Särestads landsbygdsmuseum i runda tal 3 000 föremål och är ett av landets största i sitt slag. För att rymma allt har lokalerna byggts till efterhand och omfattar nu 2 800 kvadratmeter. Smedja och bakstuga tillkommer.
– I år gör vi för första gången en temautställning. Vi skildrar Grästorps sista hästdrivna bondgård som var verksam ända in på 1970-talet, berättar museiföreningens ordförande Lars Haglund.
Alla föremål är skänkta, de flesta inom en radie på ungefär 5 mil. En enda gång har museet betalat för sig. Det var när man skulle hämta en gammal traktor på Dalboslätten och den inte alltför välbeställde bonden hade hunnit bli erbjuden 800 kronor av en skrothandlare. Transportörerna samlade ihop pengarna och kunde återvända hem med traktorn.
För sex–sju år sedan ändrades namnet från lantbruks- till landsbygdsmuseum. Många gånger är det svårt att dra gränserna. Hör slaktmasken till lantbruket eller till hushållet?
– Säger man lantbruksmuseum blir det mest för gubben. Heter det landsbygdsmuseum är det lättare att få tanten att komma med in, konstaterar Rolf Bodhall, en av grundarna.
De äldsta föremålen är från sent 1700-tal. De nyaste är från 1970-talet och gränsen flyttas naturligtvis hela tiden. Ibland är satsningarna som aldrig blev någon succé de mest intressanta, konstaterar vi vid synen av JF-tröskan som gick ut på att "fickparkera" traktorn och låta den driva tröskverket.
Särestads landsbygdsmuseum ligger mellan Trollhättan och Lidköping alldeles intill den på sommaren tätt trafikerade riksväg 44. Under juli kraftsamlar den 220 medlemmar starka föreningen och har öppet veckans alla dagar. Varje år har man en välbesökt prova på-dag när det bakas bröd i vedspisen och när hästplogen sätts i jorden.
– Barnen tycker det är kul att prova och de äldre vill minnas saker som de gjorde en gång i tiden. För oss som arbetar ideellt med detta är det glädjen att träffa besökarna som vi tar med oss hem och ger oss energi att fortsätta, säger Lars Haglund.
De är 25–30 personer som delar på bemanningen. Under 2012 kom drygt 2 000 besökare, en siffra som ökar lite år från år. Och trots flera utbyggnader börjar museet åter bli trångbott.
– Enligt våra stadgar får vi inte avyttra något. Därför kan vi inte ta emot allt så när vi erbjuds saker ska det vara något unikt. Man får gå lite på känsla, säger Lars Haglund.