Mötet med hotad uggla blev (lj)uv musik

Oo-hoo… oo-hoo… oo-hoo…

Siluetten har tofsar och avslöjar att det är en berguvshane som sjunger och ropar efter en hona. Solen har just gått ner och det sista ljuset förgyller bakgrunden i en varm rödgul ton som fulländar bilden. Jag vågar knappt andas för att inte missa något i det här rara mötet med vår största uggla.

Ropet fortsätter en kvart innan ugglan ljudlöst försvinner ner i skogen. Nu är det mörkt och berguvens jaktperiod har inletts.

undefined

Med ett lyckligt leende över mötet, både som minnesbild och som bild i kameran går jag hemåt. Det är blott tredje gången någonsin jag hör eller ser berguv. Första gången var i en bullrig industrimiljö nära Stockholm, den andra i ett träd vid en soptipp. Stadsmiljöer och soptippar är faktiskt två vanliga biotoper för uven, där finns både råttor och fåglar som är främsta bytesdjuren. Förra veckans möte med uvhanen i skogsmiljö blev det starkaste hittills.

Efter 30 år med en uppåtgående trend för berguven, sedan gifterna och förföljelsen minskat, har utvecklingen vänt neråt. En koll med Artdatabanken på SLU visar att läget är allvarligt med bara cirka 475 par i landet. Cirka 1 000 berguvar totalt alltså, utspridda över landet. Det innebär ett ganska glest nät så det är inte konstigt att uvhannarna har bråda tider att ropa ut sin ensamhet just nu.

undefined

Så få uvar innebär också att Artdatabanken i sin nya rödlista, som släpps den 28 april, flyttar upp berguven en hotkategori, från Nära hotad till Sårbar jämfört med listan från 2010. Några orsaker till varför den minskar finns inte men man misstänker att det kan bero på att bytesdjuren minskar, men hot från miljögifter och ny fritidsbebyggelse i lämpliga häckområden kan också påverka.

Det nya hotläget innebär att än mer hänsyn bör tas till berguven från skogsbruk och andra berörda.