Sven-Arne Thorstensson, Munkedal, gör i nr 31-32 ett klockrent debattinlägg som jag vill stötta till fullo. Thorstenssons ifrågasättande av böndernas egna intresseorganisationers produktivitet är ett spännande nedslag. Betydelsen av antalet personer och tjänster som ska företräda, utvärdera, strukturera, analysera, kontrollera, reglera, projektera och parasitera på böndernas verksamhet bör ges ett djupare perspektiv i debatten. Jag håller med Thorstensson om att dessa projektnomader, med djupgående byråkratiska talanger, sällan lämnar några långsiktigt praktiska spår efter sig och kan endast vara av intresse för den kvasiintellektuella elit som flanerar omkring och sprider svårbegripliga floskler till oss praktiker.
Nu gäller det att öppna kanalerna till föreningarnas styrelseledamöter, och till våra politiker och även bankernas direktionsrum, där endast mörkret tycks lysa över bonusprogram, pensionsavtal och räntemarginaler. Bönder, fiskare och jägare måste uppmärksamma de styrande på vad som är fel genom personliga möten och samtal. Vi måste ställa krav men vi måste också tala om hur vi vill ha det och vi måste följa upp att det blir åtgärdat.
Jag uppmanar varje bonde att spontant besöka någon politiker, föreningsföreträdare och bankdirektör och ta ett rejält kvartssamtal i öppenhjärtlig anda om hur vi vill ha det. Som före detta bankdirektör och politiker vet jag att sådana möten ofta leder till ytterligare positiva kontakter. Det personliga mötet människor emellan, "Mun mot mun, öga för öga och tand för tand" är mycket effektivare än aktioner som retar upp konsumenterna. Vi måste agera utan prestige men med våra genuina tillgångar, pondus, saklighet och sunt bondförnuft.
Alf Karlman
Lista, Eskilstuna
Medlem i LRF, Företagarna och Miljöpartiet
Ägare av bondgård med skog, jord, jakt, fiske och djurkarantän