Krondroppsnätets övervakning omfattar 70 provytor i skog och på öppet fält fördelade över hela landet där parametrar som har betydelse för försurning och övergödning mäts.
Mätningarna visar att nedfallen av både svavel och kväve är högst i sydväst och lägst i norra Sverige. Speciellt i södra Sverige kommer mark- och ytvatten att vara kraftigt försurat under låg tid framöver.
– På vissa platser kan vi se en återhämtning, på andra ställen ser vi ingen förbättring alls. Därför är det viktigt att fortsätta arbetet med att få ned svavel- och kväveutsläppen, säger Gunilla Pihl Karlsson forskare på IVL Svenska miljöinstitutet.
Klimatförändringen och ett förändrat skogsbruk kan få stora effekter på återhämtningen från försurningen och risken för kväveutlakning till sjöar och vattendrag. Ett ökat uttag av grenar och trädtoppar i samband med skogsavverkning medför att buffrande näringsämnen försvinner från skogsekosystemen. Ämnen som skulle motverkat försurning om de fått finnas kvar.
Nedfallet av kväve har visat sig svårare att minska än svavelnedfallet.
– På vissa platser i sydväst närmar sig skogen kvävemättnad och det finns risk för att kväve läcker ut till grund- och ytvattnet och bidrar till övergödningen, säger Gunilla Pihl Karlsson.
Krondroppsnätet samordnas och drivs av IVL på uppdrag av olika luftvårdsförbund, länsstyrelser och Naturvårdsverket.