Dalarnas mjölkbönder har mött nyheten med häpnad. Menar detaljhandelskedjan Coop verkligen allvar med att vilja köpa in mjölk och producera mejerivaror? Eller är affären en – av Arla iscensatt? – omväg för att lägga ner Grådö, är frågor som Dalarnas mjölkbönder ställer.
Men låt oss lägga konspirationsteorierna åt sidan och utgå ifrån att Coop har en ärlig ambition att förädla mjölk. Konsumentkooperationen har förvisso en hundraårig historia av egen livsmedelsförädling. I början på förra seklet vägrade en margarinkartell att sälja sina varor till konsumentföreningarna. Det var en annan tid och att Konsumrörelsen startade egen margarinfabrik är begripligt. Men senare års livsmedelsförädling i konsumentkooperativ ägo borde ha avsatt spår som förskräcker. Hur många minns i dag Cirkelkaffe, pralinerna från Nordchoklad eller brödet från bageriet San Remo? Fabrikerna är nu nedlagda, charkföretaget Goman såldes till bondeägda Spira på 1990-talet. Det blev ett sorgebarn för ägaren LRF, som tvingades röja bland orationella och olönsamma anläggningar.
Mot den bakgrunden är det märkligt att Coop på nytt ger sig in i förädlingsverksamhet, dessutom utan att säkert veta att man har leverantörer av råvaran. Däremot är väl tillfället och platsen ovanligt väl valda. Mjölkbönderna pressas av den kanske tuffaste krisen i modern tid, med ett avräkningspris i nivå med det för 20 år sedan samtidigt som insatsvarornas pris mångdubblats sedan dess. Och i just Dalarna fanns nog den starkaste oviljan mot Milkos fusion med Arla (läs gärna vad Malin Sundin skriver på sidan 41).
Att konkurrens uppstår om mjölkråvaran är bara att välkomna. Vad affären betyder långsiktigt vet vi inte, men en kortsiktig press uppåt på avräkningspriset är värdefull, den behövs nu mer än någonsin. Det svaga och blödande Milko klarade det inte. Nu återstår att se om Coop klarar betinget. Spännande är det i alla fall.