Men hur löser man uppgiften? Den myndighet som, i likhet med Naturvårdsverket, ger allmänheten information om hur man på olika sätt kan nyttja andra medborgares privata egendom påtar sig ett mycket stort ansvar. Det är ju fråga om att informera medborgarna om skyddet och gränserna för den äganderätt som är grundläggande för det moderna, demokratiska samhället, och som har status av en mänsklig rättighet enligt den Europeiska konventionen till skydd för mänskliga rättigheter.
Naturvårdsverket och många andra myndigheter uppfyller inte det ansvaret.
Allemansrätten är inte skriven lag. Dess regler framgår av domstolarnas domar.
HD har (1996, mål nr T361/95) bestämt att
Av HD:s dom följer att frågan om ett visst nyttjande av annans mark och vatten är tillåtet enligt allemansrätten ska bedömas med hänsyn till de speciella omständigheterna i det enskilda fallet. Det ligger i sakens natur att samma nyttjande som på en plats och vid en viss tidpunkt inte medför ”nämnvärd skada eller olägenhet för fastighetsinnehavaren eller annan rättsinnehavare” på en annan plats eller vid en annan tidpunkt kan medföra ”nämnvärd skada eller olägenhet för fastighetsinnehavaren eller annan rättsinnehavare”.
I sin information om allemansrätten ger Naturvårdsverket oss massor av tips om hur vi kan nyttja privata ägares mark och vatten. Men Naturvårdsverket talar inte i klartext om vare sig att skyddet för äganderätten innebär att inget av det som myndigheten tipsar oss om är tillåtet om det medför ”nämnvärd skada eller olägenhet för fastighetsinnehavaren” eller att tillåtligheten ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.
Sådan desinformation blir lätt en grogrund för onödiga konflikter och missförstånd i stället för att underlätta umgänget mellan markägarna och andra rättsinnehavare och den allmänhet som nyttjar deras egendom. Det kan förvisso finnas sådana som har intresse av att det blir konflikter och konfrontation men det är inte bra för samhället.
Jag vet vad jag talar om. På min lantbruksegendom har jag årligen åtminstone 2 miljoner allemansrättsliga besök. I de flesta fall fungerar det bra. Men i alltför många fall är besökarna inte medvetna om att deras nyttjande av min mark och vatten är villkorat av att det inte medför skada eller olägenhet.
Sammanfattningsvis:
Det är mycket bra att Naturvårdsverket och andra myndigheter informerar allmänheten och markägarna om allemansrätten.
Men informationen måste vara mycket tydligare förankrad i den av HD fastställda gällande rätten än vad som nu är fallet. Den information som nu når allmänheten från Naturvårdsverket är i viktiga avseenden mera desinformation än information.
Hur ser ansvariga politiker, LRF, Svenska Naturskyddsföreningen och andra berörda intresseorganisationer på det? Tycker man att det är lämpligt?
undefined