Min julönskning är mer fakta
En förhoppning om en mer nyanserad debatt med mer fakta, det önskar Leif Öster i veckans krönika.
En förhoppning om en mer nyanserad debatt med mer fakta, det önskar Leif Öster i veckans krönika.
Jag har en skogsönskning inför julen. Och det är att 2018 års skogsdebatt ska baseras på fakta och vetenskap. De senaste åren har det varit lite si och så med den saken. Det här med fake facts och alternativa fakta är nu inget nytt. I Hans Ekelunds och Gustaf Hamiltons utmärkta skift ”Skogspolitisk historia” från 2001, berättas om begreppet ”ljugfaktorn” i skogsnäringen på 50-talet. Då handlade det om att förvanska statistik. Nu handlar det om att påverka omvärlden.
Man kan göra en lång lista över årets fake facts, men jag ska inte förstöra julhelgen. Men låt mig ge två exempel. Den ideella naturvården påstår att de sista urskogarna huggs. Men det omöjligt eftersom 680 000 hektar skog nu är skyddad. Sista urskogarna, låter väl mer dramatiskt.
Tyvärr är skogsbruket inte bättre. Häromdagen skriver två Sveaskogschefer att skogsmarksarealen i Sverige fördubblats de senaste hundra åren. Imponerande, om det nu vore sant. Fakta är att Sverige enligt riksskogstaxeringen har lika mycket skogsmark nu som år 1923, då riksskogstaxeringen började.
Jag påtalade detta och Sveaskog bad om ursäkt. Det är ofta ganska lätt att kolla fakta.
Själv är jag inget föredöme. I 25 år av mitt yrkesliv arbetade jag med att försvara och förklara svenskt skogsbruk. Men hur tänkte jag och skogsbruket när vi påstod att fakta talade för mer DDT, Hormoslyr och hyggesplogning?
Med facit i hand, var det familjeskogsbruket och de små skogsägarna som stod emot galenskaperna. De borde få medalj idag.
Apropå fakta bör Skogsstyrelsen reda ut alla fakta kring skyddad och oskyddad skog, med eller utan höga naturvärden. Hur ska vi skogsägare annars kunna planera vår verksamhet och hur ska staten kunna avsätta pengar till skogsägarna för detta skydd?
Om jag läser rätt, är idag ungefär 3 procent av den svenska skogen nedanför fjällen formellt skyddad. Därutöver tror myndigheterna, men de vet inte säkert, att ytterligare 5 procent av den svenska skogen är oskyddad, men skyddsvärd. Oklart är hur mycket av detta som är frivilligt undantagen.
För egen del tycker jag att vi ska prata mer om de där 90 procenten av Sverige skogar som trots allt saknar höga naturvärden. Hur ska vi bruka dem på bästa sätt? Herman Sundqvist säger att ”Allt i skogsbruket kan göras bättre”. Det låter bra och hoppfullt inför 2018.
Så skogsdebatten lär fortsätta. Men låt oss alla hjälpas åt att föra den med vetenskapligt belagda fakta.
Leif Öster
Skogsägare, turismföretagare