Miljöpartiet har gått vilse i skogspolitiken
Med Miljöpartiets allt större stöd och inflytande är det hög tid att studera vad det kan innebära för skogsnäringen.
Jag hittade ett två år gammalt sexpunktsprogram, som i sin rubrik ansåg att "Sverige måste skärpa skogspolitiken". Efter att ha läst punkterna förstår jag varför stödet för Miljöpartiet och dess skogspolitik ökar ju längre från skogen och verkligheten man kommer. Man borde resa ett varningens finger inför det faktum att Miljöpartiets idéer har störst gehör där man vet minst, berörs minst, men samtidigt - har mest åsikter. Jag har själv min skog väldigt tätortsnära, och jag känner inte alls igen den konfliktbild som genomsyrar Miljöpartiets förslag. Alla studier visar att allt färre människor vistas i skogen, men i debatten så verkar alla stadsbor gå omkring i skogarna för att ladda batterierna.
Miljöpartiet vill ha färre kalhyggen, och det är redan tillåtet - om man bara ser till att det kommer ny skog. Ett hyggesfritt skogsbruk bygger oftast på att man hela tiden tar de största träden. Om det samtidigt ska vara någon ekonomi i metoden går det inte riktigt ihop med önskemålet om fler gamla träd. Troligen är det dagens stora variation i skogen som lett till att vi aldrig någonsin har haft så många vilda djur som i dag, men det kanske inte passar in i den negativa bilden av dagens skogar? Man vill också införa en nollvision för avverkning av nyckelbiotoper och mer skydd av skog. Det är en samhällsekonomisk fråga, men självklart ska skogsägaren ersättas fullt ut. Att det samtidigt förs fram idéer i andra sammanhang om att "se över äganderätten" verkar för Miljöpartiet vara detsamma som att den helst skulle ersättas av allemansrätten.
Därefter kommer ett antal förslag som alla syftar till att göra avverkningar krångligare, lättare att överklaga och riskablare att genomföra då det enligt Miljöpartiet är alldeles för få skogsägare som bestraffas. Skogen och skogsbruket skall detaljstyras, och som bekant ligger djävulen i detaljerna. Syftet med detaljerna är att myndigheten lättare skall "finna fem fel" och driva in sanktionsavgifter till sin egen tillsyn. Det stora antalet skogsägares alla olika viljor, mål och metoder är den största garanten för en mångfald i skogen - inte detaljstyrning från ett trottoarcafés perspektiv.
Som kronan på krångelverket vill man införa ett samrådskrav för att bättre ta hänsyn till sociala aspekter, vilket egentligen innebär att vem som helst ska kunna ha synpunkter och inflytande på hur någon annan skall bedriva sin skogliga verksamhet - utan att det kostar någonting. Det är lika orimligt som att inte ta upp värdet av vad skogsbruket ger för både ekonomin och omställningen till ett hållbart samhälle.
Samtliga politiska partier säger sig villa skapa nya jobb, och dessa jobb anses ju inte precis "växa på trän" - men det är just det de gör! Att nyttja skogens tillväxt skapar jobb och hör framtiden till. Det är falsk marknadsföring om man har visioner om att klara klimatmålen, samtidigt som man torgför illusionen att det går att göra utan skogen. Om skogsbrukets verkliga värde skall ersättas av skogsflanörens fiktiva värdering, då torde Miljöpartiet ha hamnat allt längre från visionen om att få pengar till sina medborgarlöner. Det är inte utan att man ser vissa spår av Skogsmulle i politiken, för Miljöpartiet har hittat Vilse.
undefined