Arla och Lantmännen vill gärna skrota branschöverenskommelsen om att enbart använda GMO-fritt foder till mjölkkor. Överenskommelsen har funnits sedan 1996 och diskuteras varje år mellan mejerierna. För Arla handlar det om att deras svenska mjölkproduktion följer regler som inte finns i Danmark, där GMO-soja stått på kornas meny i många år. Ökad konkurrens från andra länder har samtidigt fått många mjölkbönder att kräva ändring.
För Lantmännen handlar det om att slippa den mer omständliga hanteringen det innebär att garantera sina kunder en GMO-fri soja.
– Med GMO-soja kan vi handla av fler aktörer och få leverans från fler skeppslaster, konstaterar Lantmännens Mikael Jeppsson.
Lantmännen hävdar att det blir allt svårare att få tag på GMO-fri soja samtidigt som kostnaderna ökar. Med mjölkproduktionen som ett lokomotiv skulle det även vara enklare att få övriga delar av svensk animalieproduktion att ta steget över till GMO-soja.
Vad mejerierna säger har stor betydelse för svensk foderindustri och när LRF Mjölk nu möts är frågan om vilken soja som ska accepteras en viktig punkt i en vidare diskussion om foderstrategier. Frågan är känslig. I ena vågskålen ligger ökade kostnader för svenska mjölkbönder som ska tillverka mjölk för samma marknad som kolleger i andra länder.
– I den konventionella mjölkproduktionen går det i snitt åt 25 gram soja för att producera ett kilo mjölk. Kostnaden hamnar på runt 1,1 öre extra per kilo mjölk för GMO-fritt, säger Christian Swensson på LRF Mjölk som har utrett kostnaden.
1,1 öre är inte mycket pengar – men ettöringen har blivit en symbol för fördyrande svenska regler. En annan strategi för mejeriindustrin är att minimera sojaanvändningen som under alla omständigheter ses som ett miljöproblem.
– Sojaanvändningen kan minskas, jag tippar att vi kan halvera den i mjölkproduktionen, säger Christian Swensson.
undefined