För bonden är det oviktigt om Sverige har hög självförsörjningsgrad. Marknadsandelar med lönsamhet är intressant, volymer för att det ska vara lönt för mjölkbilen att komma, kollegor för samarbete, många potentiella arbetsgivare att utbilda sig för och att jobba hos. Självförsörjning och boendemiljö och förutsättningar för besöksnäring mm är kommuner, staten och varje enskild medborgares intresse. De säkerställer det genom sina val, beslut och prioriteringar. Jordbrukspolitik är deras verktyg och självförsörjning deras mått. Bondens ansvar är hans företag.
Var och vart annat år är någon del av det svenska lantbruket i rejäl kris. Just nu mjölken. Nånting är väldigt fel när detta upprepas nästan varje år i en av de viktigaste branscherna i ett samhälle.
Färre än hälften av de som år 2000 bodde i en bygd som gjordes attraktiv av en mjölkbonde har sin bonde kvar. De senaste 15 åren ökade importen av yoghurt och fil med 150 procent, smör 1300 procent och mjölk och grädde med 2700 procent. Hälften av osten är importerad. Samma med kött. Varannan tugga. Detta gör Sverige fattigare.
Jordbruksverkets statistik visar att bostadsvärdena är högre i aktiva jordbruksbygder, och den kommunala ekonomin och arbetsmarknaden bättre. Med snåla privata och offentliga plånböcker har svenskarna importerat sig till offentlig och privat fattigdom.
Bönder som slutat har gått till månadslön, semester och reglerade arbetstider. Marken har annan användning. 43 procent av den värmländska jordbruksmarken har planterats med skog sedan 1930-talet. Där står nu, för bonden, stora skogsvärden. Bonden har oftast, åtminstone på lång sikt, alternativ. Har samhället och medborgarna det?
Den 23 mars inledde landsbygdsminister Bucht, med ett besök i Karlstad, sin turné i landet för att presentera arbetet med den nationella livsmedelsstrategin, och för att lyssna på vad vi kan och vill göra regionalt. Så här ser jag det:
På kort sikt och för enskilda företags överlevnad är det helt avgörande att politiken ökar sina ambitioner utöver vad som föreslås i konkurrenskraftsutredningen. I längre perspektiv är det dock i första hand i medborgarnas och samhällets intresse med ett lönsamt lantbruk. Maten kan vara en motor för regional utveckling och tillväxt. Jordbruket är ett verktyg, inte ett särintresse.
undefined