Sedan några år tillbaka kommer också oroande signaler från finansmarknaden, även om dessa ofta är överdrivna. Vi måste fördela resurserna bättre och öka världsproduktionen.
Fram till 2050 kommer efterfrågan på livsmedel i världen att stiga med 70 procent. Det går inte att skjuta livsmedelsbehovet på framtiden. Livsmedel behövs både i krig och fred, hos fattiga och rika, i regn och torka.
Vi måste agera kraftfullt, med skräddarsydda åtgärder för världens alla hörn. Det är en svår balansgång att öka produktionen utan att förstöra naturresurserna eller öka klimatförändringarna. Jordbruket behöver investeringar, offentlig politik och stabilitet.
Hur ska man då förklara att biståndet till projekt för jordbruksutveckling har minskat med nästan 50 procent under de senaste trettio åren? Och varför är det så kontroversiellt med jordbruksstöd?
Jordbruket måste återigen bli en politisk prioritering, inte bara på papperet eller när en kris uppstår. Statsmakterna måste få ordentligt handlingsutrymme för livsmedelstrygghet, hållbarhet och landsbygdsutveckling.
I Europa liksom i resten av världen måste jordbrukarna reagera på signalerna från marknaden, som i sin tur måste uttrycka faktiska behov. Men jordbrukarna får inte låta sig styras av marknaden eftersom den har andra prioriteringar än biologisk mångfald eller att produktionskapaciteten är i regional balans. Dessa frågor är avgörande för att livsmedelstryggheten ska kunna säkras och måste drivas av de offentliga myndigheterna.
EU kan dela med sig av sina expertkunskaper. Det ligger i allas intresse att andra regioner förnyar sin jordbrukspolitik.
För ökad livsmedelstrygghet krävs infrastruktur, särskilt för transport och lagring. Vi måste också satsa mer på forskning och innovation och skapa effektiva skyddsnät så att jordbrukarna inte tvingas lägga ner sin verksamhet i kristider.
Vi har inlett en dialog med Afrikanska unionen kring alla dessa frågor. Stöd till jordbrukssektorn ingår i huvudriktlinjerna för den nya europeiska utvecklingspolitiken. EU avsätter 800 miljoner euro per år för jordbruk och livsmedelstrygghet till utvecklingsländerna. Jordbruksdelen i EUs grannskapspolitik med länderna öster och söder om Medelhavet kommer att förstärkas. Landsbygdsprogram, med särskilda instrument för små jordbruksföretag, är under utarbetande.
Dessa politiska och ekonomiska ansträngningar får inte undermineras av spekulation. Utöver politiska insatser krävs reglering och förutsägbarhet. En dialog har inletts inom ramen för G20, något som resulterat i större öppenhet på marknaden.
Men vi måste gå längre. Vi kan till exempel införa mekanismer för att undvika att politiska beslut, som embargon eller skatter som införts utan samråd och mitt i en kris, leder till spekulationen. Vi bör också inrätta en internationell institution som kan samla samtliga länder i världen kring en global strategi för livsmedelstrygghet.
Ambitionsnivån varierar från en region till en annan, från ett land till ett annat. Men vi måste fortsätta att värna om en ambitiös och samordnad strategi för utvecklingen av jordbruket i världen. Världen måste vara lyhörd och villig att föra en gränsöverskridande dialog om en så strategiskt viktig fråga som livsmedel.
undefined