Märklig syn på skogsägande

Det här inspirerade en person till följande inlägg:

"En fråga man kan ställa sig som människa här på jorden: Hur kan man äga en skog?"

Frågan är märklig men troligen symptomatisk för många urbaniserade svenskars syn på skogen. Den ses som natur, och naturen äger alla och ingen. Alternativt talar man om "sin" skog, alltså skog där man brukar flanera, rasta hunden, skåda fåglar eller plocka bär och svamp. Så här heter det på hemsidan kolonierna.se som drivs av ett nätverk av miljöaktivister:

"Är din skog hotad? Kolla här!"

Sidan har en länk till tabeller och kartor över avverkningsanmälningar hos Skogsstyrelsen. Samtidigt inventerar naturskyddsföreningen skogar som avverkningsanmälts, vilket vi tidigare berättat om i Skogsland. Hittar man en rödlistad lav är det bingo, då kanske avverkningen kan stoppas. Om naturskyddsföreningens inventeringar skriver LRF Skogsägarnas ordförande Sven Erik Hammar i veckans Skogsland.

Skogsägare hamnar i ett rättslöst ingenmansland, påpekar han, då det är lättare att få ett område klassat som nyckelbiotop än att bevisa att det inte är en sådan.

Men varför ifrågasätts ägandet av skog? Ingen funderar väl över hur man kan äga en trädgård, eller en åker. Få kommer på tanken att klampa in i någons trädgård och plocka frukt och blommor.

I skogen gäller däremot allemansrätten, vi får alla vandra, plocka bär och svamp och slå läger en natt eller två. Det är en enastående frihet, men den kan ha bidragit till synen på skogen som allas egendom. Men "vår" skog är oftast planterad, röjd och gallrad av ägare som förväntar sig att en dag skörda frukterna av nedlagda pengar och arbete. Vi andra är gäster, det är något att vara tacksam för.

Skogen i Sverige är ingen vildmark. Kanske är det hög tid att skogsnäringen tydligt kommunicerar skogsbrukets betydelse och allemansrättens gränser. Glädjande är dock att landsbygdsministern ser värdet av den brukade skogen.