Markägarna nöjda efter den tolv år långa kampen
Efter tolv år har freden lagt sig över ravinen utanför Piteå där Låssbäcken rinner. Nyligen skrev makarna Per och Karin på ett naturvårdsavtal och de är nöjda.
Det är drygt åtta år sedan Skogsland besökte paret och berättade om deras, vid den tiden, fyra år långa ovissa kamp mot en stelbent byråkrati. Redan innan turerna började var Per Stenvall och Karin Stenvall Persson i byn Långnäs i stort sett överens med Skogsstyrelsen om ett Naturvårdsavtal för ett par hektar. Mitt i den diskussionen klampade länsstyrelsen in och snitslade oanmält av tio hektar av deras mark, och lika mycket hos andra skogsägare, för att göra ett reservat av hela området.
– Vi fick bara ett samtal där myndigheten förklarade att man ska ha den delen. Någon diskussion med oss som markägare var inte aktuell, det nya reservatet skulle skydda skogen från oss som skogsägare ..., berättar Per Stenvall med ett bistert leende.
Svårt att sova
De såg ingen anledning att acceptera detta och en lång rad med möten, telefonsamtal och brev följde under åren. Det blev många turer, nätter när det var svårt att sova och en känsla av ständigt obehag att bli ifrågasatt som markägare.
– Jag är både skoglig och biologiskt utbildad och hade ju själv identifierat det värdefulla området. Vi hade redan tidigare undantagit området från skogsbruk i vår skogsbruksplan. Vi är PEFC-certifierade och ville självklart inte avverka vårt smultronställe, säger Per.
Reservatsfrågan vandrade efter många turer ända upp till landshövdingen i Norrbotten och efter det blev tonen en annan och det började gå att resonera. Paret tog även hjälp av Norra Skogsägarna och länsstyrelsen släppte så småningom reservatstankarna på huvuddelen av deras mark. På en annan del där kyrkan äger det mesta har det blivit ett reservat.
– Där hade vi bara en halv hektar som ingår i reservatet. Det var okej och det har vi fått betalt för.
Äger området
När det gäller den resterande delen återupptogs diskussionerna med Skogsstyrelsen och det ledde fram till ett naturvårdsavtal för drygt 4 hektar kring ravinen. Det innebär att de äger området men att de fått betalt för att inte röra området under 50 år.
– Värdekärnan ingår och där skulle vi aldrig avverka. Hela den här långa historien slutar alltså på det sätt som vi ville ha det från början. Tänk om länsstyrelsen kommit till oss då och frågat vad vi ville, lyssnat på oss och respekterat oss som markägare. Då kunde vi ha löst det här smidigt och sluppit mycket av detta, säger Per Stenvall.
Frivillighet bra väg
Han har lärt sig mycket längs vägen och han hoppas och tror att även myndigheterna lärt sig en hel del.
– De måste respektera äganderätten. Komet-modellen där skogsägaren får ta initiativ helt frivilligt är en bra väg fram. Dagen naturskyddsmodeller är ganska stelbenta så det nya förslaget från Norra om en typ av statliga arrenden för skyddsvärda områden kan vara en bra väg fram mot en mer flexibel modell, anser Per Stenvall.