Markägare stoppas från att köra ut virke ur sin skog
Det som av hävd anses vara ett vägservitut för virkestransport över en grannfastighet kan rivas upp om grannfastigheten byter ägare.
I ett par decennier har en skogsägare i Västsverige fått köra ut virke på en väg som går över en grannfastighet. På den aktuella vägen, hävdar skogsägaren, har lantbrukare drivit timmer och kreatur i mer än 150 år. Den rätten har de haft enligt ett så kallat färdselservitut från 1848. Och utan servitutet hade skogsägaren inte vågat förvärva den lantbruksfastighet han äger sedan 1989.
20 år senare ändras förutsättningarna. Grannfastigheten får en ny ägare som nekar virkestransporter över fastigheten. Skälet är att vägen går rakt igenom gårdscentrum och nära ett bostadshus.
Skogsägaren kontaktar lantmäteriet för att få servitutsfrågan utredd. I lantmäteriförrättningen slås fast att färdselservitutet är olokaliserat, vilket innebär det inte är knutet till vägen i sig utan till ett större område som spänner över flera fastigheter. Och enligt servitutet från 1848 ska berörda fastighetsägare komma överens om hur, och var, själva färdseln ska ske vid varje enskilt tillfälle. Så har det inte varit i det här fallet, konstaterar Anne-Marie Gustafson, förrättningslantmätare på Lantmäteriet i Göteborg och ansvarig för den aktuella förrättningen.
– Ärendet är infekterat och ett exempel på hur det kan köra ihop sig när markägare inte pratar med varandra, säger Anne-Marie Gustafson.
Lantmäteriförrättningen överklagas av skogsägaren varpå ärendet hamnar i mark- och miljödomstolen som dock inte ändrar Lantmäteriets beslut. Efter ännu ett överklagande av skogsägaren fastställs slutligen Mark- och miljödomstolens beslut av mark- och miljööverdomstolen.
Enligt Anne-Marie Gustafson, förrättningslantmätaren, är domen i mark- och miljööverdomstolen av prejudicerande karaktär. Möjligheterna att ändra villkoren i ett färdselservitut med hänsyn till samhällsförändringar och sedvänja begränsas nu, anser hon.
– Det finns en viss elasticitet i servitut när tidens tand har ändrat förutsättningarna. Men den här domen gör att det inte gäller för färdselservitut i särskilt stor utsträckning, säger hon.
Enligt Anne-Marie Gustafson kan skogsägaren, med stöd av anläggningslagen, yrka på att ett helt nytt vägservitut bildas. Men skogsägarens advokat, Jörgen Olson, bedömer att alla alternativa transportvägar skulle innebära så höga kostnader att några virkesuttag inte längre skulle löna sig.
– Skogen går inte att komma åt nu, den är inlåst. Det går att överklaga till Europadomstolen med hänvisning till äganderätten, men det kostar mycket pengar, säger Jörgen Olson.