Mångfald och sammanhållning efter Gudrun
Nu spirar ungskogen på Gudrun-hyggena runtom i södra Sverige. Mycket talar för att den nya skogen blir en mer varierad sådan, det är bra för både mångfald och förmågan att stå emot framtida stormar.
– Genom att anpassa trädslagen efter förutsättningarna på platsen kan vi bygga mer stormfasta skogar, sa Magnus Fridh, skogsstyrelsen, när Unnaryds LRF på tioårsdagen invigde en minnessten över stormen vid Järanäs vägskäl.
Inget ont som inte har något gott med sig, brukar man säga. Det må vara ett slitet uttryck, men inte desto mindre sant. Om Gudrun bidragit till att många skogsägare sprider riskerna genom att plantera andra trädslag än gran är det förstås en god sak.
En annan god effekt av Gudrun är att stormen stärkte bygdens sammanhållning. När det var som allra värst, när strömmen hade gått, telefonen var död och träd låg i drivor över vägarna - ja då hjälpte man varandra.
– När vi jobbar ihop och hjälps åt är vi rätt så starka, sa Lennart Nilsson, ledamot i LRFs förbundsstyrelse, en av talarna vid ceremonin i vägskälet den där dagen.
Unnaryd, vid gränsen mellan Halland och Småland, är en bygd som är känd för sin starka sammanhållning. Och den blev inte sämre med Gudrun, intygade en Unnarydsbo. Så är det säkert i många andra drabbade bygder.