För ett halvår sedan fick Malin ett manus till en bok i sin hand. En kollega hade skrivit en text om ett mycket turbulent år i sitt liv och visste inte riktigt hur han skulle fortsätta. Han tyckte om det Malin skrivit tidigare och undrade om hon kunde göra något av texten. Malin sa först nej eftersom hon redan hade fullbokade dagar. Men efter att ha läst texten ändrade hon sig.
Kollegan som kommit med texten vill inte träda fram med sitt namn, fortfarande finns allt för många oläkta sår efter den tid som beskrivs. Han har lämnat lantbruket och gått vidare till ett annat arbete.
– På så sätt hade han tur, säger Malin. Familjen hjälpte honom att se hur han höll på att arbeta ihjäl sig och bromsade. Många har inte den uppbackningen. Hans berättelse är inte bara hans egen utan jag är övertygad om att många kommer att känna igen sig. Det här handlar om människan bakom mjölkkrisen.
Malin kallar boken en verklighetsbaserad roman där allt innehåll är sant men flera olika personers berättelser utöver kollegans är invävda i historien. De varvas med hennes egna reflektioner över landsbygdspolitik och ansvaret att förvalta jorden som ett arv.
– Varje dag läggs gårdar ner. Lantbruk är inte bara ett mjölkpaket utan bakom varje droppe mjölk finns en kossa. En bonde. Det handlar inte om att vi mjölkbönder är offer utan jag berättar om en tid som snart inte finns längre. Några av oss kommer att bli kvar. Många kommer att tvingas sluta fast de inte vill.
Malin är tredje generationen på Grindals gård i Orsa. Gråten stockar sig i halsen när Malin berättar om känslan av att ta hand om morfars mark, att ta över det som han en gång la grunden för. Hon har ansvaret nu. Bandet till platsen, kunskapen och omvårdnaden om jorden och djuren sitter djupt i henne.
– Om inte jag driver det vidare skulle ju allt arbete ha varit förgäves, säger hon. Visste du förresten att bonde betyder bofast? Det här är inte ett jobb. Det är ett liv. Och "Spilld mjölk” handlar om just precis det.
undefined