Mälarbönder kämpar för rätt ersättning
Stora Lövhulta gård är pilotmål i Slussenkonfliken - tvisten där markägare kräver ersättning för att vattennivån i Mälaren ska höjas.
Den nya vattenregimen kan förskjuta vårbruket med 22 dagar och för Stora Lövhulta skulle det generera skördebortfall och minskat markvärde på 100 hektar.
Rimlig ersättning
Utanför Eskilstuna driver Karola och Peter Reuterström Stora Lövhulta gård. Verksamheten är ett renodlat växtodlingsföretag där spannmål, gräsfrö och oljeväxter odlas på totalt 970 hektar mark. De är en av det tusental markägare kring Mälaren som påverkas av Stockholm stads nya vattenregim och kämpar i rätten för att få rimlig ersättning för vattenregleringens inverkan på deras företag.
Fått erbjudande
Att berörda markägare kommer att få ersättning står redan klart men hur stor del av kostnaden för markintrånget som de själva kan få stå för har inte fastställts. Stockholm stad har tidigare skickat ut ersättningserbjudanden i form av en klumpsumma per fastighet. Men då helt utan förtydligande om hur ersättningssumman för enskilda fält beräknats utifrån deras modell - med avseende till detaljer så som uppmätta höjder, dräneringsdjup, falltillägg och avrinningsväg för dräneringsvatten.
Hemliga beräkningar
– Det har inte gått att reda ut vad ersättningen är grundad på. Principen för ersättning är noga förklarad men det går inte att kontrollera hur de kommit fram till resultatet. Stockholm Stad håller beräkningarna hemliga. Några punkter har redovisats under skadeståndsprocessen men det var också första gången vi fick se några som helst beräkningar och fortfarande saknas en del samband i uträkningarna, säger Peter Reuterström och tillägger:
– När de inte vill dela med sig av sina underlag gör det hela ersättningsmodellen rättsosäker.
”Vi får ta kostnaden”
Frågan om hur markägarna ska ersättas ligger nu i händerna på Mark- och miljödomstolen där beslut väntas den 19 februari.
– Dramatiken är redan över vad gäller höjningen, den är beslutad. Det här handlar bara om hur stor del av förlusten som vi måste ta. Får vi 35 miljoner i stället för de 350 som vi yrkat blir det vi enskilda företagare som får ta kostnaden, säger Peter Reuterström.
Räknar på smårutor
Parterna står långt ifrån varandra sett till ersättningsanspråk. Stockholm stad anser att 35 miljoner är rimlig ersättning medan markägarna yrkat för en ersättning på 350 miljoner kronor. Differensen i ersättningsanspråk beror bland annat på olikheter i bedömningen av avkastning på lågt liggande marker och värdet av dessa.
– I stadens ersättningsmodell räknar man smårutor på 16 kvadratmeter, värderar skadan i varje ruta och menar att skadan blir mindre i vissa av de här rutorna. Men det är helt oförenligt med dagens brukningssätt, vi kan ju inte bruka fälten som mosaik, säger Peter Reuterström.
Måste bruka rationellt
– Vi blir tvungna att anpassa oss till de sämsta delarna, vänta och därmed också få en skördenedsättning även på de delar som är mindre påverkade. Något annat sätt att bruka fälten rationellt finns inte. Och kan vi inte göra det rationellt så är det ingen idé att bruka dem alls, säger han.
FAKTA: Sex år av konflikter
Sedan 2012 har lantbrukare runt Mälaren varit i konflikt med Stockholm stad om vattennivån i Mälaren. Efter ett godkännandet av reglerad vattenhöjning för att skydda växt- och fågelliv kring sjön överklagade runt 1100 markägare beslutet.
Konflikten hanterades i Mark- och miljödomstolen därefter i Mark- och miljööverdomstolen som dömde i stadens fördel och senare, i augusti 2015, gav Högsta Domstolen avslag på ansökan om prövningstillstånd till de parter som önskade överklaga.
Sedan avgörandet har staden gått med på att ersätta drabbade markägare med totalt 35 miljoner kronor. Men markägarsidans ersättningsanspråk är på 350 miljoner kronor.
Åter igen är parterna i Mark- och miljödomstolen som nu ska fastställa vilken ersättning som är rimlig för upp till 22 dagars försenat vårbruk, upp till 22 procents skördetapp och värdeminskningar av lågt liggande mark kring Mälaren. Beslutet väntas 19 februari.
”Orimliga antaganden”
Parterna är också oense om hur lukrativa de lägst liggande markerna är. Staden anser att en del väldigt lågt liggande marker redan är så svåra att bruka att det saknas grund för att ersätta markägare för dessa. Men det är ett påstående som saknar verklighetsförankring, menar Peter Reuterström.
– Hur en mark som jag odlar i dag med god skörd inte skulle påverkas av en vattenhöjning har Stockholm stad fortfarande inte lyckats förklara, jag hoppas att rätten förstår att staden gjort helt orimliga antaganden.
Marginaler finns inte
– Vi har statistik över skördar på våra lågt liggande fält som visar att avkastningen är minst densamma som på övrig areal. Bland annat har vi 6 ton havre i snittskörd på sådana fält och skulle de höja vattennivån så att vi kommer ut 20 dagar senare kommer det ge jättestor inverkan, säger han.
Peter Reuterström har gjort en exempelberäkning för vad merkostnaden skulle bli på ett av hans lågt liggande fält om det skulle brukas enligt stadens modell. Med fördröjningar i sådd, gödsling, bekämpning och skörd samt körstart och stopp i omgångar skulle merkostnaden bli 36 000 kronor.
– Det här visar bara att det helt otänkbart, de marginalerna finns inte i växtodling, säger han.
Försvinner utan konkurrenskraft
– Vi försöker hålla den mark vi har i god hälsa så att vi kan ta bra skördar, den inställningen förändras inte av vattenhöjningen. Kan vi göra någon åtgärd med en investering - sätta in pumpstationer och annat - som gör att vi kan fortsätta odla marken på ett bra sätt så gör vi det. Men vi måste fortsätta bruka marken rationellt annars har vi ingen konkurrenskraft krav och då försvinner vi.