Machokultur får kvinnor att hoppa av skoglig karriär

”Ingen skall behöva tolerera det arbetsklimat som vi upplevt under vår studietid”, skriver 16 kvinnliga studenter vid jägmästarprogrammet i ett öppet brev till SLU. De uppmanar skolan och skogsnäringen att ta krafttag mot trakasserier och den machokultur som råder på utbildningen och arbetsplatser.

Instagramkontot @slutavverkat
Instagramkontot @slutavverkat

Obligatorisk utbildning kring människors lika värde och allvarliga konsekvenser för dem som trakasserar, diskriminerar eller begår övergrepp kräver de 16 studenter vid jägmästarprogrammet som har undertecknat ett öppet brev till SLU och som publiceras på Föreningen Skogens webbplats skogen.se.

Kulturen på jägmästarprogrammet har fått många kvinnliga studenter att ifrågasätta en framtid i skogssektorn. I en enkät svarade 14 av 18 studenter att de någon eller flera gånger funderat på att byta bransch på grund av kulturen på skolan. En bestämde sig för att lämna den skogliga banan helt, skriver skogen.se.

I spåren av Metoo vittnar eleverna på Instagramkontot @slutavverkat om härskartekniker, diskriminering, sexism, rasism, trakasserier och homofobi som de mött under sin studietid.

Dags för handling

Studenterna skriver i sitt öppna brev till SLU att det nu är dags att gå från haschtag till handling och uppmanar skogsnäringen att ta krafttag mot den exkluderande machokultur som de under sina första studieår tvingats möta och som fått en majoritet av dem att fundera på att överge den skogliga banan.

”Om många kvinnor väljer att lämna skogsbranschen borde det vara ett angeläget problem för alla. Det är viktigt att de värderingar SLU och skogsnäringen säger sig stå för faktiskt har betydelse i verkligheten”, skriver studenterna och listar fem förändringar som de vill att SLU och skogsbranschen tar tag i:

1. Återkommande obligatoriska utbildningar om människors lika värde och normkritik för alla studenter, anställda vid SLU och inom skogsnäringen.

2. Tydlighet från SLU och skogsnäringen angående vad som är ett accepterat beteende och inte.

3. Tydlighet kring vilka konsekvenser som följer av ett icke accepterat beteende.

4. Enkelhet vid anmälan/rapportering av ett icke accepterat beteende, både för den utsatta och betraktaren.

5. Att ett icke accepterat beteende leder till allvarliga konsekvenser.