Handel och restaurang behöver lyfta svensk dryck
Handel och restaurang behöver lyfta svenska drycker på hyllor och menyer. Här kan mycket göras bättre. Det skriver Martin Ragnar och Anna Anerfält, ledamöter i Svenska Dryckesakademien.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sverige har varit föremål för ett veritabelt dryckesunder sedan millennieskiftet. Numera framställs drycker av yppersta kvalitet runt om i hela landet. Nej, det handlar inte bara om Absolut vodka, utan om så mycket mer. Must, öl, cider, nektar, sprit, kombucha, vin – och den svenska saften – är bara några av de dryckeskategorier där riktiga kvalitetsproducenter nu finns etablerade. Men trots det syns de väldigt sällan i handel och på restaurang – och syns man inte finns man inte. Hur man kan synas bättre är därför temat för Svenska Dryckesakademiens arbete under 2026.
Egen storskalig marknadsföring kan vara en lösning – men svårt för många mindre producenter. Finns dryckerna med på en dryckesmeny eller en butikshylla skapar det också nyfikenhet och driver försäljning för producenten. Därför är det viktigt att lyfta vikten av att handel och restaurang inkluderar svenska drycker på hyllor och menyer. Här kan mycket göras bättre.
På restaurang borde mycket svenskt inom dryckesmenyns alla kategorier vara en uppenbar konkurrensfördel i relation till utländska gäster. Att uppleva Coca-Cola, Bourgogne eller Staropramen i Huddinge, Hudiksvall eller Hova, i avsaknad av någon svensk motsvarighet på menyn, är ju ärligt talat lite småkonstigt. Däremot självklart att inte göra det i USA, Frankrike eller Tjeckien. Och när alla andra länders matkulturer tycks passa bäst med de lokala dryckerna så borde det ju logiskt också gälla att den svenska maten passar bäst med de svenska dryckerna.
Inom handel och restaurang ägnar sig många åt läpparnas bekännelse och hävdar att man stöder duktiga svenska producenter. Hyllan eller menyn visar något helt annat: importerad dryck gjord på råvaror som även finns i Sverige. Ta svensk cider som exempel: Sverige har gott om äpplen och många skickliga must- och ciderproducenter. Trots detta ser vi att utländsk cider lyfts fram på butikshyllor och på restaurangmenyer. Man kan spekulera om skälen, lägre pris på importerad fabriksdryck jämfört med hantverksmässig svensk är sannolikt en. Men att bedriva en fruktodling och framställa fina, hantverksmässiga drycker i Sverige hade kunnat göras mer kostnadseffektivt om vår inhemska marknad hade varit större. En annan är restaurangers benägenhet att göra procentuella snarare än fasta påslag på dryckerna. Klart är att det blir en win-win om duktiga svenska dryckesproducenter kan växa och samtidigt få butiken, restaurangen eller caféet att erbjuda ett mer spännande och regionalt förankrat dryckesutbud.
Drivs då inte utbudet av efterfrågan? Delvis, men kunden kan ju bara efterfråga det utbud den möts av och ser. Därför styr i praktiken också handlaren eller krögaren mycket av efterfrågan. Att en gäst skulle efterfråga exempelvis industriellt framställt tonicvatten från England framför en lokalproducerad tillverkad svensk tonic på en svensk krog förefaller mindre troligt. Så krögaren, sommelieren och handlaren har alla en viktig roll att synliggöra de svenska produkterna.
Alternativet till ökad försäljning för producenterna är i slutändan en nedlagd verksamhet. Och dit vill så klart inte producenterna komma – rimligen inte handeln eller restaurangerna heller?
Martin Ragnar, ledamot av Svenska Dryckesakademien
Anna Anerfält, ledamot av Svenska Dryckesakademien