LRF-stämma i medvind

Nu är det förstås inte säkert att Marit Paulsen har rätt. En hel del positionsförflyttningar har verkligen skett i svensk politik. Moderaterna har svängt och förordar nu att en svensk livsmedelsstrategi tas fram. Centern har vänt Stureplan ryggen och fokuserar åter på sina gamla kärnområden; miljö, landsbygd och landsbygdens näringar. Även det största partiet, Socialdemokraterna, har det senaste året visat ett ökat intresse för landsbygd och lantbruk. Själv tror jag att det ligger mycket i det Mikael Damberg, S, sa i debatten. Om inte Socialdemokraterna drivit kravet på ett förstärkt landsbygdsprogram hade inte finansdepartementet slantat upp de extra 400 miljonerna.

Jag försöker erinra mig om lantbruket någonsin har varit en valfråga på det sätt som det blivit i år. Förmodligen får man gå tillbaka till krisåren på 1930-talet, då kohandeln mellan socialdemokrater och bondeförbund bland annat ledde till höjda smörpriser, för att hitta något i närheten av det.

I modern tid har det knappast hänt. På sistone har grisuppfödningen i Sverige och övriga Europa varit föremål för enormt intresse från medier och politiker. Frågan har varit förstasidesstoff på alla stora tidningar.

Sällan har väl en LRF-stämma ägt rum i en sådan opinionsmässig medvind. Det är bara att glädjas åt, även om det finns de som varnar för bakslag. Riksdagspartierna är nu eniga om att en nationell livsmedelsstrategi behövs, det är förstås en framgång för LRF som länge har drivit kravet. Nu kommer det att handla om, som förbundsordförande Helena Jonsson påpekade, vilket innehåll strategin ska ha.

Men mot den bakgrunden är stämmobeslutet om djurskyddet märkligt. Stämman beslöt, på förslag från Västra Götaland, att LRF ska ompröva sitt stöd för djurskyddslagen. Vad beslutet egentligen innebär var svårt att begripa. Det är nog tur det. Skulle det uppmärksammas stort kan vinden vända.