Det var en späckad lista med föredragshållare som de cirka 70 deltagarna fick lyssna till när LRF Västra Götaland och Mellersta Götalands Jordägareförening på tisdagen bjöd in till möte om äganderätten på Brunsbo herrgård utanför Skara.
LRFs riksförbundsordförande Helena Jonsson berättade att just respekten för äganderätten var en av de viktigaste anledningarna till att hon en gång i tiden engagerade sig i organisationen. Nu ser hon samma äganderätt hotad, allt mer genom att markägaren tappar förfoganderätten till följd av till exempel artskyddsförordningen, biotopskyddet och en alltför generöst tolkad talerätt.
– Frihet under ansvar är det bästa sättet att förvalta naturresurserna. Vi är två miljoner privata markägare som garanterar en mångfald och ett mer hållbart samhälle, sa Helena Jonsson.
Flera av talarna pekade på olika konsekvenser av att allt fler människor bor i städer och känner allt färre jord- och skogsägare. LRFs chefsjurist Carl von der Esch konstaterade att av 349 riksdagsledamöter så bor 90 i Stockholms, Göteborgs eller Malmö stad.
Helena Jonsson ville ändå peka på de framgångar som hon anser att LRF har uppnått på senare tid. Det finns ett stöd bland myndigheter för en översyn av artskyddsförordningen, vattendirektivet har överprövats och förändrats i riktning mot frivillighet och även i dricksvattenutredningen har LRF flyttat fram positionerna.
Beträffande den småskaliga vattenkraften kräver LRF ett moratorium för de miljötillsynsärenden som olika länsstyrelser har inlett när det finns en politisk vilja att mildra kraven och kostnaderna för ägarna till vattenverksamheterna.
Svenska Jordägareförbundets generalsekreterare Anders Grahn drog en parallell till den urholkade upphovsrätten för musik och film. På samma sätt har ett starkt miljöengagemang kopplat med en svag känsla för äganderätten lagt grunden till dagens problem.
– Det märks tydligast i skogen. Vi har en regering som säger att skogsbruket är viktigt men samtidigt fattar andra beslut som snävar in möjligheterna för skogsägarna. Om staten tycker att skogsägaren har skapat något som är skyddsvärt, borde det inte ersättas? Vi har uppenbarligen skapat en tjänst som efterfrågas, resonerade Anders Grahn.
Han tog sitt hemland Finland som exempel där staten har gått så långt som att sätta en exakt prislapp på olika arter som bedöms vara skyddsvärda.
Carl von der Esch hade roat sig med att granska de 15 miljömålen i Västra Götalands län. Endast ett av dem ansågs uppnått, nämligen det beträffande skyddande ozonskikt. Merparten bedöms vara mycket avlägsna att uppfylla.
– Det sättet som statliga och regionala miljömål är satta blir en murbräcka mot enskilt ägande. Det skyddande ozonskiktet kan ju inte heller sägas vara något som i någon högre grad kan påverkas regionalt, anmärkte Carl von der Esch lite syrligt.
Obalansen kan illustreras av den statliga utredningen "Framtidens friluftsliv" från 2012. Den skickades ut till 400 remissinstanser varav 398 företrädde dem som vill vara på annans mark. De enda som stod på markägarnas sida var LRF och i någon mån statliga Sveaskog.
Det nyligen påbörjade regionala samarbetet mellan LRF och Jordägareföreningen kommer att fortsätta. Tisdagens möte är bara en början.
– Våra båda organisationer är överens i nio av tio frågor och då finns det all anledning att arbeta tillsammans. Dessutom är många av våra medlemmar även med i LRF, konstaterade Carl Silfverschiöld, ordförande i Mellersta Götalands Jordägareförening.