Linnés blomma minskar
Carl von Linnes egen skogsblomma, linnean, tillhör de växter som minskat mycket under 1900-talets andra hälft. Utöver den så har även skogskovall, hjortron och dvärgbjörk minskat kraftigt i södra Sverige.
Det här visar en studie som genomförts av växtekologen Sebastian Sundberg vid Artdatabanken på SLU i Uppsala.
Förändringar i tillgång och utbredning hos olika arter till följd av ett varmare klimat är väldokumenterade i alpina och arktiska ekosystem, men är inte lika väl undersökta i boreala och tempererade områden. Det här har han tagit fasta på i sin studie och kommit fram till att många små låga kärlväxter med nordlig tyngdpunkt i sin utbredning minskat i södra Sverige, med en takt av cirka en procent per år.
undefined
Jämförelsen baserar sig på analyser av inventeringar under två perioder i tre sydsvenska landskap, Skåne, Bohuslän och Uppland. Minskningen är mest uttalad mot söder och gäller ett 70-tal arter, medan 11 ökar.
Minskningen förklarar Sebastian Sundberg främst med att många boreala växter är anpassade till att växa under näringsfattiga förhållanden. Det ökade nedfallet av kväve och det ökade läckaget av näringsämnen, i kombination med en minskning av traditionell hävd genom bete och slåtter samt dränering och vattenreglering, har lett till att dessa arter har missgynnats.
undefined
Sebastian Sundberg ser inte en tydlig effekt av det varmare klimatet, men bedömer att det kan få större inverkan på samma arter framöver.
Eftersom flera av de nordliga växtarterna är beståndsbildande, exempelvis dvärgbjörk, hjortron, tuvsäv, linnéa och skogskovall, och kan vara nödvändiga för andra arter, är det viktigt att följa upp deras fortsatta populationsutveckling, anser Sebastian Sundberg.