Blir det någon krona över så kommer också en väg i Västmanland att få bärigheten höjd för ett tiotal meter för att undvika att någon timmerbil måste bärgas från vägen.
Med den farten på höjningen av bärigheten på de allmänna grusvägarna i länen Örebro, Västmanland, Uppland, Södermanland och Östergötland kommer vi att få vänta i 150 år innan uppdraget är slutfört. De allra flesta av våra allmänna grusvägar är byggda av bönderna som körde grus på vinterföret till sina väglotter. Vägen var då 6 alnar (3,6 meter) bred men lastbilar och skolbussar har klämt ut dessa vägar ut i vägdikena och på så vis breddat vägen till det dubbla.
Sedan hästens tid har underhållet på grusvägarna begränsats till hyvling, dikning och en sparsam grusning av slitbanan. Sparsamt är också extremt med bärighetshöjande åtgärder som urgrävning och påfyllning av nya bärlager under vägens slitbana. Till detta kommer att dammet som håller ihop slitbanan dammar bort och äventyrar både hälsa och trafiksäkerhet.
Problemet är att Trafikverket prioriterar vägunderhållet en gång per år och efter det antal fordon, inte tonkilometer, som trafikerar vägen. Då grusvägarna har få fordon kommer de alltid sist på årets prioritering trots att de har väntat i 100 år för att komma överst med förtur.
Är det inte dags att kräva att höjningen av bensin- och dieselskatten går till våra allmänna grusvägar? Eller är skatten avsedd för att uppfylla Miljöpartiets mål att förtäta tätorterna för att alla ska kunna åka kollektivt och uppfylla deras uttalade mål: Att på landet skall det bara finnas bönder och djurskötare?
undefined