Traditionella lantraser runt om i Europa kan bidra med högre fertilitet och motståndskraft mot infektioner och klimatförändringar. Det menar forskare vid SLU som nu genomför en kartläggning av genetiken hos lantraser av nötkreatur i Europa.
En stor genetisk variation ökar chansen för att tillräckligt många individer i en djurpopulation ska överleva en sjukdomsepidemi eller annan katastrof.
Kommersiella nötkreatursraser har dock avlats hårt för att öka förekomsten av de genvarianter som ger en stor produktion av mjölk och kött.
Svenska lantraser är husdjurraser som uppfyller kriterier uppställda av Jordbruksverket och som anses vara värda att bevara. En lantras har ursprungligen kommit från ett begränsat område och funnit där så pass länge att den till stora delar anpassat sig genetiskt till den lokala miljön.
Som lantbrukare kan man få ersättning om man håller djur av de svenska husdjursraser som är utrotningshotade.
Källa: Jordbruksverket
Processen har pågått sedan domesticeringen av uroxen och som accelererat med allt mer produktionsoptimerade avelsprogram. En oönskad konsekvens är att den genetiska variationen hos korna har minskat.
– Den genetiska likheten ökar sårbarheten hos djuren. De får till exempel en något lägre fertilitet och högre risk att drabbas av olika sjukdomar, som juverinflammation, säger Göran Andersson, professor i molekylär genetik vid SLU.
Inom forskningsprogrammet ”European graduate school of animal breeding and genetics” har forskare vid SLU och i Nederländerna för första gången i detalj jämfört lantraser av nötkreatur i Europa, för att bestämma deras genetiska variation och se hur de är släkt med varandra. I Sverige har vi flera viktiga lantraser, till exempel fjällkor i norr och Ringmålakor i söder.
Även dessa kor är mer eller mindre genetiskt homogena inom sin ras, och har utvecklat specifika egenskaper beroende på geografisk miljö.
– Huvudspåret i vårt forskningsprojekt är att det kan finnas genvarianter som det vore fördelaktigt att öka förekomsten av hos våra mjölk- och köttproducerande kor. I framtiden kan det tänkas att vi har lärt oss så mycket att vi kan utveckla avelsprogram som återför en hög tålighet, fertilitet och motståndskraft mot infektioner till de kommersiella nötkreatursraserna, säger Göran Andersson.
– Vi är bra på djurhälsa i Sverige och vill ju ha djur som både producerar och mår bra.
Men innan sådana avelsprogram kan bli verklighet krävs mer arbete och noggranna analyser för att identifiera på vilka kromosomer de önskvärda generna sitter.
Han ger ett exempel på vad som skulle kunna bli verklighet så småningom:
