Lantmäteriförrättning – ett kostsamt flerårsprojekt?
Ska det behöva ta åratal att genomföra en fastighetsaffär där parterna är överens? Och hur mycket kan det komma att kosta? Är det kanske dags att konkurrensutsätta ytterligare en myndighet?
Lantmäteriet är den myndighet i Sverige som ansvarar för fastighetsregistret och som administrerar alla gränsdragningar och ägarändringar. På uppdrag av staten har man monopol på samtliga av dessa tjänster. Myndigheten omsätter knappa 2 miljarder per år varav huvuddelen finansieras via avgifter och en mindre del utgörs av statligt stöd.
Lantmäteriet är en nödvändig instans för många i samhället. För landsbygdens näringsliv är den extra viktig eftersom många affärer är avhängiga Lantmäteriets insats, till exempel vid reglering och avstyckning. De är ibland också behjälpliga vid upprättande av samfälligheter såsom vägar eller anläggningar för bredband.
Men hur kan en myndighet med denna viktiga funktion, dessutom i monopolställning, ha så långa handläggningstider? Ibland tar det flera år, även i fall där parterna är helt överens. Detta är en oacceptabelt lång tid. Med all respekt för demokratin, oberoendet och myndigheters arbetssätt – men något måste vara fundamentalt fel.
I regeringens regleringsbrev till Lantmäteriet kan man läsa att: ”…kännetecknas av enhetlig rättstillämpning, god service och information samt snabb, korrekt och kostnadseffektiv handläggning”. Hur säkerställs detta? Vad betyder kostnadseffektiv handläggning? Ser vi här ytterligare ett symptom på ett generellt systemfel, där myndigheters handläggningstider är oacceptabelt långa utan möjlighet till sanktion - medan den enskilde får ett straff så fort man är en dag sen med att betala bilskatten?
Inte nog med att tiden går medan kvarnarna inte mal. När handläggaren får ärendet på sitt bord börjar även pengarna att ticka, och lantmäteri är dyrt. Att stycka av en mindre tomt kan kosta 30 000 kronor, att lägga samman två skogsfastigheter hamnar lätt på det dubbla. Hur många timmar läggs egentligen på dessa ärenden? Hur stor del av den tiden är mätning i fält, som med dagens teknik i stort sett alla kan klara med sin mobiltelefon? Är det realistiskt med ett timarvode i närheten av en jurists för detta relativt enkla arbete?
Rimligen är det dags att se över Lantmäteriets samhällsuppdrag. Man behöver revidera rutiner och arbetssätt för att bättre matcha verkligheten. Flera av landets myndigheter jobbar med regelförenklingar, så även Lantmäteriet. Det är hög tid att detta arbete ger effekter som märks för gemene man. Rättssäkerhet är viktigt, men maktfullkomlighet är inte acceptabelt. Om myndigheten ska skötas affärsmässigt med höga priser måste effektiviteten ligga i ett helt annat härad. Kanske är det dags att släppa monopolet?
undefined