Långsam förbättring för Elizabeth från Kenya
Elizabeth Maigua kom från Kenya till ett iskallt Sverige för att hämta inspiration från svenska bönder. Fyra år senare har hon ökat sin kycklinguppfödning, men förändringen går långsamt.
När vi träffade Elizabeth Maigua i mars för fyra år sedan hade Sverige sin strängaste vinter i mannaminne. Elizabeth frös men konstaterade att kylan gick att skydda sig ifrån.
– Snön kan man hantera genom att klä på sig, skotta och fortsätta arbetet inomhus. Det fungerar inte med regnet hemma, sa hon.
Inte heller torkan, skulle det visa sig, som samma höst tog hela spannmålsskörden för Elizabeth Maigua och hennes familj.
– De skulle behöva bättre utsäde. De tar det de får tag på i byn, som någon annan odlat. De skulle också behöva odla mycket mer själva för att slippa vara beroende av att köpa in, säger fåruppfödaren Åsa Slobodnik som var Elizabeths värd under veckorna i Sverige och som innan besöket
Under tiden i Sverige fick Elizabeth Maigua se småskalig kanin- och kycklingproduktion, samt besöka ett gårdsmejeri och ett fågelslakteri. Hon åkte hem till Kenya med en plan på att utöka sin egen kycklinguppfödning, för att sälja kött och ägg på den lokala marknaden.
Från Sverige fick hon med sig ett startkapital för att ha råd att utfodra kycklingarna fram till att de nådde vuxen – och inkomstbringande – ålder.
– Annars blir det att välja mellan att köpa fågelmat och mat till familjen, berättar Åsa Slobodnik.
Hemma i Kenya igen byggde Elizabeth Maigua ett hönshus och köpte in kycklingar. Tyvärr föll hon för frestelsen att köpa dagsgamla djur, för att ha råd att köpa fler. Det ledde till att flera kycklingar inte nådde vuxen ålder.
– När jag pratade med henne sist hade hon tio hönor kvar och sen hade väl de fått 7–8 kycklingar, berättar Åsa Slobodnik.
Hon tror ändå att hönsen har gett Elizabeth Maigua och hennes familj en viss trygghet i en svår tid. Förutom torkan har Elizabeths make förlorat sitt jobb, samtidigt som de fått ännu ett barn att försörja.
Familjen har också planterat kaffebuskar på tomten. Det de skördar på den en hektar stora odlingen går antingen till egen föda, eller ger pengar på marknaden.
– Det är tufft, och man hör det på henne. Men hon har kunskap och kycklingar, så på det viset verkar det ha blivit bättre. Samtidigt önskar man att förändringen skulle gå fortare, säger Åsa Slobodnik.
Själv har hon har lärt sig mycket av Elizabeth Maigua. Förutom att vara tacksam över det lilla, har hon tagit efter Elizabeths sätt att odla i sitt eget trädgårdsland.
– Samt att ta reda på det man har i stället för att köpa färdigt, exempelvis hönsfoder.