Lånelöftet var inget värt

– Jag kanske är dum i huvudet som litar på folk, men det har gått bra tidigare med muntliga lånelöften.

Det säger Martin Spånberg, till vardags skogsinspektor och med stor erfarenhet av skogsaffärer.

Det var på hösten 2012 som Martin och hans pappa såg att Sveaskog hade tre skogsfastigheter till salu i ett område i Härjedalen. Fastigheterna hade legat ute länge så Martin lyckades pruta ned priset till 13,5 miljoner kronor. För att finansiera köpet behövde de ta lån och kontaktade Danske Bank.

– Bankmannen fick all information kring köpet i december. Sen åkte vi upp till honom i Jämtland för en sista koll. Vi träffade honom i hans bostad och gick igenom skogsbruksplanen och alla andra papper vid fikabordet. När det var klart frågade vi om vi skulle få lån och kunde betala handpenningen. "Ja, det fixar jag", sa bankmannen, och så skakade vi hand på det, berättar Martin Spånberg.

Enligt Martin Spånberg tillade bankmannen att "normalt brukar man få gneta lite med cheferna, men det ska nog gå igenom". Så Martin och hans pappa skrev på kontraktet med Sveaskog och betalade med egna pengar 1,35 miljoner kronor i handpenning.

– Men lånet drog ut på tiden, och bankmannen återkom med frågor om deklarationen etcetera. Under sensommaren/hösten fick vi besked att vi inte skulle få något lån. Vi frågade bankmannen vad som då skulle hända med vår handpenning och fick svaret: "Det vet inte jag, det är ju era pengar".

Som skäl till att de inte skulle få lån, fortsätter Martin, angav banken att han och hans pappa var för högt belånade på den skog de redan ägde. Men när de tidigare gått igenom den frågan med bankmannen hade de fått beskedet att skuldsättningen inte var något problem enligt Martin Spånberg.

– Jag kontaktade Sveaskog som sa att de normalt brukar behålla hela handpenningen när en köpare hoppar av. Men i det här fallet skulle de vara snälla och bara ta halva. Jag fick ett papper att skriva på och vågade inte annat eftersom jag var rädd att istället förlora hela handpenningen.

Men Martin tyckte inte att det hela gått rätt till, de hade ju lagt handpenningen eftersom de fått ett muntligt lånelöfte, och kontaktade därför den klagomålsansvarige på Danske Bank.

– Till svar fick jag: "Tycker du inte att det är lite naivt att betala handpenning efter bara ett handslag?".

I ett sista försök att ändå få ett lån ordnade Martin och hans pappa ett möte med Danske Banks klagomålsansvarige och Leif Heidenbeck, chef för Danske Bank i Östersund.

– Som kompensation för den förlorade handpenningen ville vi ha ett lån med låg ränta. Banken sa att vi kunde få låna, men bara till marknadsmässig ränta och att de också skulle ha en av våra andra fastigheter som säkerhet.

De villkoren var inte intressanta för Martin och hans pappa. De tvingades acceptera förlusten av halva handpenningen och täckte den med avverkningar på andra fastigheter.

Skogsland har bett Leif Heidenbeck på Danske Bank att ge sin syn på turerna kring Martin Spånbergs lån men han har avböjt med hänvisning till banksekretessen.