Hon har genom åren publicerat en rad rapporter och utredningar med slutsatsen att jordbrukspolitik är onödig, låt marknaden sköta sig själv är den vanligaste slutsatsen.
Landsbygdsprogrammet omfattar cirka fem miljarder kronor per och det är ungefär lika mycket som jordbrukets netto under ett år. Om programmet togs bort skulle nettot inte sjunka till noll kronor eftersom en del tjänster och åtgärder som staten nu betalar för inte skulle bli utförda. Men det är uppenbart att nettot skulle sjunka radikalt och många lantbrukare skulle tvingas sluta.
Det nuvarande programmet ska självklart granskas och det finns antagligen delar av programmet som inte fungerat som det var tänkt. Men att ta bort hela eller stora delar av det skulle betyda att svensk livsmedelsproduktion sjunker ytterligare, marker som i dag är öppna skulle växa igen och landsbygden skulle allmänt bli mindre attraktiv.
Närmast oförskämd blir Rabinowicz när hon skriver att socialpolitik är effektivare för inkomstöverföring. Om det blir omöjligt att få ekonomin att gå ihop i lantbruksföretaget kommer lantbrukarna att göra någonting annat. En del kommer att flytta och skaffa sig ett jobb eller starta en verksamhet någon annanstans. Många blir säkert kvar och skaffar sig inkomster på ett nytt sätt, och en del kan behöva olika former av kontantstöd.
Men frågan handlar inte i huvudsak om hur de som tidigare varit lantbrukare ska kunna klara sig om politiken läggs om, utan om de stora förluster som landet gör om jordbruket försvinner och landskapet växer igen. Det är frestande att skriva att Rabinowicz verkar föredra ett nytt landsbygdsproletariat som lever på socialbidrag fram för dagens lantbruk, men det är antagligen en överdrift. Däremot verkar hon blind för konsekvensen av sina förslag.