EUs strategier och direktiv behöver införas med sunt förnuft

Som Kristdemokraternas företrädare i Miljömålsberedningen, den myndighetsutredning som ska ta fram strategier och etappmål för hur Sverige ska implementera EUs skogs- och biodiversitetsstrategi samt LULUCF- förordningen, gick jag in i mitt uppdrag med stor entusiasm och engagemang. Jag hoppades att kunna påverka framtiden till det bättre för Sveriges skog- och jordbrukare, och därmed Sverige i stort.

Så här styvt ett år sedan starten kan jag konstatera att vi förtroendevalda inte har den verkliga makten. I varje fall inte i Miljömålsberedningen. Som kommun- och regionpolitiker är jag van vid att demokratin praktiseras i politiska avvägningar. Men nu har jag fått uppleva att det inte alltid är så det fungerar. I varje fall inte när miljöpolitiken ska formas. I Miljömålsberedningen förväntas vi ledamöter nämligen enbart lyssna och ställa frågor – medan sekretariatet presenterar förslag efter förslag om hur skogsbruket ska begränsas och en strikt ekologisk syn ska tillämpas.

Exempelvis att:

• Konfiskera 1,5 miljoner hektar produktiv skogsmark. 18 000 markägares tillgångar skulle i ett svep omyndigförklaras. Detta genom en symbolisk ersättning när Miljöbalken föreslås justeras och formellt skydd av så kallad ”naturskog” inkluderas.
• Införa avverkningsskatt. Då skulle skogsägare som inte har skog som är "gammal nog" bli påtvingade en koldioxidskatt för att stimulera mer kortsiktig kolinbindning om inte statens så kallade rekommenderade skogsålder har uppnåtts.
• Avgiftsfinansiera avverkningsanmälningar. Då skulle skogsägare som vill slutavverka få betala en statlig avgift. Ju högre naturvärden och bättre du skött skogen, desto högre avgift.
• 25 procent av Sveaskog ska ställas om till så kallat "naturnära skogsbruk”. Med det menas att välskötta skogar ska ersättas med ideologiskt drivna experiment, som vi vet sänker tillväxten och virkesförråden.

Listan på förslag som försvårar och fördyrar skogsbruket kan göras längre. Men var är protesterna kring dessa vänstervridna förslag och idéer?

Kristdemokraterna och Moderaterna är de enda som har lämnat yrkanden och begärt votering. Samtidigt har vi beskyllts för att blockera förslag av andra partier. Men en majoritet av ledamöterna vill inte ens att KDs och Ms förslag ska noteras till protokollet. Oavsett om man som ledamot har suttit tyst och accepterat den här processen och förslagen, eller om man gläds eller är bestört över innehållet så här långt, så förtjänar miljöfrågorna i min mening större politisk legitimitet.

Min förhoppning är att Miljömålsberedningen nu tar vara på den extra tid vi har fått av regeringen, för att sätta kurs i en mer konstruktiv riktning. En kurs som är mer proportionerlig utifrån andra mål och som i högre grad både respekterar och inkluderar de som ska göra miljöarbetet i praktiken - nämligen skogsägarna. 

Sverige har en lång tradition av att bruka skogen utan att förbruka den, och markägarna har, tack vare sin lokala markkännedom och diversifierade brukande, varit avgörande för generationsmålet. Ska vi få med skogs- och jordbrukarna i EUs strategier så ska näringsfrihet vara inriktningen, marknadslösningar modellen och respekt för förvaltarskapsprincipen något vi behöver ha mer i beaktande. "Frihet under ansvar” bör vara inställningen.

EUs regler och strategier behöver kort sagt införas så att det sunda bondförnuftet värnas, inte stävjas.

Carl-Wiktor Svensson (KD)
Ledamot i Miljömålsberedningen