I Finland är beteslagen en ickefråga

Att införa en lag för att alla mjölkkor ska gå på bete är ingen politisk fråga i Finland. Det finns andra frågor som är betydligt högre upp på den jordbrukspolitiska agendan. Exempelvis att få upp lönsamheten, att dagligvaruhandeln är ännu mer koncentrerad än vad den är i Sverige samt aspekter som berör energi och andra produktionsinsatser.

Efter att Ukrainakriget inleddes är beredskapsfrågorna överlag av högsta prioritet i Finland. Den sittande högerkonservativa regeringen vill inte lägga sten på börda för lantbrukarna. I regeringsförklaringen står det att det inte ska tillföras några nya kostnader för lantbruket. Det är en skrivning som understryker vikten av finsk självförsörjning och beredskap. Det finns en politisk samsyn om att marknaden ska styra, och att det är därifrån som intäkterna ska komma. 

Självförsörjningsgraden på mjölk är hög i Finland, cirka 94 procent, precis som Cecilia Nyholm, agronom och sakkunnig inom lantbrukspolitik och husdjur på Svenska lantbruksproducenternas centralförbund i Finland, nyligen tog upp i en krönika i ATL. Men mjölkproduktionen minskar och mjölkproducenterna som idag är runt 4000 stycken blir färre samtidigt som gårdarna blir allt större. 

Den finska mjölkmarknaden är marknadsstyrd. Valio som har 80 procent av mjölkmarknaden har ett tillägg på literpriset mjölk för mjölkkor med tillgång till bete. Det finns också olika frivilliga åtgärder gällande bete inom stödsystemet. I Finland försöker man alltså på flera sätt sporra till mer bete istället för att införa krav om det.

På det sätt vi konsumerar färskmjölk i Norden så kommer marknaden alltid att behöva vara lokal då den inte går att transportera hur långt som helst. I år trädde en ny djurvälfärdslag i kraft i Finland som gör att det inte längre är möjligt att bygga nytt för uppbundna system. Det finns ingen tidsgräns för när befintliga mjölkstall med uppbundna system ska upphöra, och det finns inget lagkrav för bete för mjölkkor i lösdrift. Det är däremot ett krav för ekoproducenter. 

Att ha djur på bete innebär merarbete och påverkar både mjölkmängden och foderstaten då djuren i regel äter mindre just då. Det är svårt att veta betesgräsets exakta fodervärde och hur det går ihop med den totala foderstaten. Betesdrift innebär bland annat att djur behöver flyttas för att få tillgång till nytt gräs. Till syvende och sist måste någon ju betala för allt detta. 
Därför är det tacksamt med olika frivilliga lösningar och att konsumenten är med och betalar merkostnaderna.

Staffan Pehrman
Chefredaktör, Landsbygdens Folk
Medlemstidningen för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund, SLC, i Finland