Kvalité – kan det löna sig?
KRÖNIKAN, SKOGSLAND nr 11: Att odla kvalitetsskog kommer knappast att betala sig i framtiden. Den slutsatsen drar Skogslands redaktör Rolf Segerstedt i sin senaste krönika.
Skogsindustrin i Sverige, och då menar alla och även jag de starka massatillverkarna, vill ha gran. En del aktörer slopar numera kvalitetskraven och inför ett enhetspris även på timmer. Granen får praktiskt taget se ut hur som helst, industrin vill ha allt som går att få.
Det är tråkigt att sågverksindustrin inte har mer att säga till om. Där finns väl fortfarande ett intresse för bra kvalité, frågan är om sågverken kan spotta upp sig och ge dig som skogsägare lön för kvalitetsmödan.
Den stora efterfrågan på gran i södra Sverige får många konsekvenser. Kanske är det också ett av huvudproblemen kring tallens kraftiga minskning. Älgbetningen i alla ära, men industrins ivriga påhejande av granifieringen, har inte gjort det lätt för tallen att hävda sig.
Den här insikten sprider sig och i senaste numret av Skogsstyrelsens tidning Skogseko tar generaldirektör Monika Stridsman barret från munnen och skriver apropå tallminskningen i klartext: ”gran är på väg att bli alltför dominerande i förhållande till alternativa trädslag.”
Initiativet är bra och nödvändigt, frågan är bara om hon med dessa vänner kommer särskilt långt. De flesta deltagarna i rådslaget har säkert goda ambitioner, men de representerar aktörer som i första hand ropar efter gran. Vilken trovärdighet dessa har i försöken att få dig som skogsägare att plantera mer tall kan man bara spekulera i. Risken för dubbla budskap är överhängande.
Monika Stridsman lovar ”konkreta lösningar” av rådslaget. Men när de som kanske har den konkretaste lösningen i sin hand, jägarna, inte är med i rådslaget så undrar jag hur de lösningarna ska se ut?