Det torra gräset frasar när jag följer Kurt Hansson ut till hans sex paneler, solskördare, på gärdet nedanför gården i Norrbäck, Sala. Över slätten syns följarna på långt håll, på nära är panelytan var och en stor som en tvårummare klart imponerande.
– De försörjer gården och överskottet säljer vi på det lokala elnätet, säger Kurt.
Varje skördare står på en lastväxlarcontainer som även skyddar växelriktaren mot väder och vind. Den gör om solpanelens likström till vanligt trefas växelström.
Vanliga fasta solpaneler ger maxeffekt mitt på dagen, men ju snedare eftermiddagssolen faller på panelen desto mer minskar effekten.
Kurts solcellspaneler följer i stället solens färd över himlen. Mellan mars och september ger de nästan full effekt under dagen. Solelen driver allt som Kurts gård förbrukar dagtid.
Eftersom solföljarna ger full effekt redan tidigt på morgonen skulle det gå att använda el även till stora effektförbrukare, till exempel en traktor som plöjer. Batterier klarar låg effekt under lång tid, men tung jordbearbetning kräver än så länge direktdrift. Här hoppas Kurt kunna fortsätta den tekniska utvecklingen där den stannade 1923. Han visar en sida ur tidningen Lantmannen 1924.
– På Ultuna Egendom vid Uppsala provade man då en ombyggd June motorplog med 18 hk elmotor och 400 meter kabel på en smidig kabeltrumma. Från trumman gick kabeln via ett högt torn på traktorn till ett motoruttag. Det satt på en av elstolparna längs en 1 750 meter lång stolplinje. Med åtta motoruttag kunde man enligt artikeln plöja 90 hektar. Imponerande elektrisk jordbearbetning för 90 år sen, tycker jag.
I historien döljer sig en liten thriller.
– Redan tidigare hade Kungliga Vattenfallsstyrelsen, nuvarande Vattenfall, erbjudit de fem första köparna av eltraktorer med kabelanslutning gratis elström under fem år. Vad som hände med det vet vi inte, det försöker vi nu få dokumenterat.