Krafttag krävs mot krånglet

Historien om Vallberga Lantmän, vars planer på utökad spannmålsmottagning har försenats i flera år av myndigheterna är häpnadsväckande. Visserligen är inte spannmålsmottagning en tillståndspliktig verksamhet. Men eftersom de nya silorna ska uppföras på mark som köpts in av en granne måste miljökonsekvensanalysen, MKB:n, för hela anläggningen göras om, kräver kommun, länsstyrelse och Mark- och miljödomstol.

Förhalandet gagnar inte miljön, tvärtom. Och för föreningen innebär det också nya kostnader för miljötillståndet.

– Det räcker inte med en miljon, om man inkluderar vår egen personals arbete för att ta fram underlaget, säger Vallberga Lantmäns ordförande Joakim Bronelius.

Det här är väl ett utslag av byråkratisk logik, för de flesta av oss övriga med en normal portion sunt förnuft är det obegripligt. Som grädde på moset har tjänstemännens uppfinningsrikedom löpt amok, länsstyrelsen ställer nya krav på MKB: n med 36 punkter. Bland annat vill man ha en utförlig redovisning av de "luktande utsläppen" från anläggningen. Föreningen ska redogöra för "typ av luktande ämnen, luktfrekvens, luktstyrka och karaktär på lukten".

Säkert finns experter att anlita även för sådant, konsulter som kan göra en kvalificerad luktanalys. Men hur nödvändigt är det? Hittills har ingen närboende klagat över lukten från Vallbergas foderfabrik. Än märkligare blir kravet med tanke på att närmaste grannen är en biogasanläggning...

Listan över exemplen på hur byråkrati bromsar tillväxt i de gröna näringarna kan göras lång. På sistone har vi i Land Lantbruk exempelvis berättat om grisbonden som förbjuds sprida gödsel på helger och mjölkbonden Malin Sundin berättar i en krönika om hur krångliga regler och långsam handläggning satt stopp för hennes bygge av ny lagård.

I detta nu fortsätter regeringens diskussioner kring den kommande livsmedelsstrategin, nu bland annat med allianspartierna. Är det något som politiker råder över är det regelverken. Ska tillväxt kunna skapas krävs krafttag mot krånglet.