Särskilt ny är förstås inte forskningen, det här har forskarna vid Fysisk resursteori vid Chalmers upprepat i flera års tid. Men kanske är det inte så konstigt att Chalmers-forskarnas slutsatser inte ifrågasätts. Olika siffror på jordbrukets klimatpåverkan florerar i debatten, det är aningen förvirrande. Men enligt den senaste rapporten från FNs klimatpanel, IPCC, från 2013 står idisslarna för 5 procent av de globala utsläppen av klimatgaser genom att de rapar metan.
Andra upprepar gärna i debatten att animalieproduktionen står för en femtedel av utsläppen. Hur kan det bli så? Jo bakgrunden är bland annat den tidsperiod man väljer för att värdera utsläppen. IPCC har valt 100 år, under den perioden blir metanets påverkan mindre, eftersom metan har en betydligt kortare livslängd i atomsfären än koldioxid. Läs mer om det i debattinläggen
FNs klimatpanel slår fast att 74 procent av klimatutsläppen beror på förbränning av fossila bränslen; olja, kol och fossilgas. Ändå fortsätter debattörer att med en dåres envishet hävda att räddningen ligger i minskat köttätande. Senast var det vänsterpartisten Jens Holm, som i en riksdagsdebatt i förra veckan krävde köttskatt med FAO-rapporten Livestock´s long shadow som underlag.
Men FAOs rapport är tio år gammal, och de data den bygger på ännu äldre. Självklart bör vi lita mer på IPCC-rapporten från 2013, vetenskapen går trots allt framåt.
Klimatdebatten i Sverige drivs just nu av människor med andra syften än att rädda klimatet. De vill i själva verket att vi ska sluta med djurhållning. Tyvärr får de gehör, bland annat hos kommuner som inför Köttfri måndag i skolan i sin iver att visa upp en hållbar verksamhet. Nu höjs även röster för havredryck i stället för mjölk i skolan.
Men köttskatt och havredryck för att rädda klimatet? Glöm det!