Som skogsägare och medlem Lantmännen men inte i Södra läste jag med nyfikenhet Folke Andersons inlägg i Land Lantbruk 18/2012. Anderson är bekymrad över läget i vår organisation. Jag har förstått att han trots sin decennielånga närvaro och skarpa tunga inte lyckats sälja in sitt budskap i Lantmännens fullmäktige; att verksamheten behöver vitaliseras. Man når ju inte satta mål.
Anderson lyfter fram Södras som ett exempel på ett företag som når sina mål med råge. Han nästan skriver det som det pratas om i Södra-land: att genom att förtiga den kooperativa kulturen så når Södra framgång. Man kan säga att Södra ersatt en kooperativ skogsägarlogik med en privatkapitalistisk industrilogik. Därmed prioriteras förhållandevis kortsiktiga vinster i en bransch där produktionen kräver ett sekellångt perspektiv. Detta gagnar företagsledningen men inte självklart medlemmarna.
Folke Anderson har direkt fel på ett par punkter. För det första, tillväxtföretag med aktiva ägare, oftast familjeföretag, har inte ekonomisk vinning som främsta mål. Det visar mina egna undersökningar av svenska Gasellföretag. För det andra, företag som inte når sina mål behöver varken vara ineffektiva eller ha en passiv ledning. De kan helt enkelt vara ambitiösa. Men det är klart, räcker inte ambitionerna till bör munnen på sikt rättas efter matsäcken. Eller så bör matsäcken fyllas på.
Jag måste erkänna att jag är svag för de kooperativa värderingarna, särskilt i dessa tider när vi alla måste dela ett ansvar för den globala utvecklingen. Jag leder/har lett kooperativ, just nu ett inom vindkraften, och jag forskar kring kooperativt drivna verksamheter. Så jag vet att verksamhetsformen trivs bäst när behovet av samverkan är som störst. Och det är i bistra tider som bred mobilisering krävs.
Management, det som till exempel Södra är så välutrustat med, är bäst på att förvalta det som är i tider av relativ stabilitet. Som nu. Vad både kooperativa och traditionella, managementstyrda företag på sikt dock behöver mest av allt är förnyelsekraft, entreprenörskap. Det är något annat än att styra och ställa i olika formella organ.
Den entreprenöriella kraften i såväl kooperativa som traditionella företag ligger inte främst i ledningen utan i aktiva medarbetare, i kooperativa företag desamma som ägarna. Ju bredare gemensam värderingsgrund som vägleder medarbetarna desto bättre. Traditionella företag har en svag och ensidig värderingsgrund: ekonomisk vinning. Kooperativ har en betydligt bredare värdebas. Förutom ekonomisk bärkraft också demokrati. Liksom solidaritet, både medlemmarna emellan och med den lokala, ja rentav den globala, miljön. Utmaningen är att ta vara på den kraften.
Någon ännu klokare än Andersons orakel har sagt: Tänker alla likadant blir den gemensamma handlingen kraftfull.
Bengt Johannisson
professor i entreprenörskap