Carl Norén bor i byn Varpsjö mellan Åsele och Dorotea i södra Lappland. Han håller som bäst på med att inventera sina 200 hektar skog och bedömer att stormen rev ner upp emot 3 000 fastkubikmeter.
– Det mesta ligger som bröten på ett par ställen men det finns också många utspridda vindfällen. Jag vill inte överdriva det känslomässiga men visst är det tråkigt att en så stor andel yngre tallskog föll.
Han berättar att han vaknade av stormbyarna under natten mot den 17 november.
– Det blåste kraftigt och när jag tittade ut såg jag att vårt växthus var borta. Jag tog på mig för att gå ut och kolla om jag kunde rädda något av det men när jag kom ut kom takplåtar flygande. Det var bara att gå in och vänta.
När stormen bedarrat gav han sig ut för att kontrollera omgivningen.
– När jag kontrollerat att ingen var skadad här i byn blev jag lugn. Det är ju bara det som är riktigt viktigt. Ganska snart tog jag mig bort till gallringen som jag anande kunde vara skadad och så var det verkligen. När min kontakt på Norrskog ringde och kollade läget så beställde jag väl egentligen avverkning direkt, säger Carl Norén.
Redan efter några dagar samlades några av byns skogsägare för att berätta om läget för varandra, uppskatta skadorna och fundera på åtgärder.
– Det kändes som ett bra samtal och sedan ordnade Norrskog ett möte där vi fick information och kunde ställa frågor.
Drygt en vecka efter stormen dök det upp en maskinentreprenör från Jämtland som avverkade Carl Noréns 17 hektar som gallrades i våras.
– Det virket är väl snart utkört. Själv håller jag på att inventera mina marker. Än så länge är det knappt någon snö så man ser vindfällena bra. Jag är försäkrad och då gäller det att ta fram underlag för den besiktning som ska göras.
Carl Norén räknar med att få ut 100 kronor per fallen fastkubikmeter, minus en självrisk på 94 kubikmeter, från försäkringsbolaget.
– Skogsägarföreningen har ju kvar sin prislista för timmer, ner till 12 centimeter i brösthöjd, och då tycker jag att ersättningen för försäkringen känns okej. Det tråkiga är ju att man mister 50 års tillväxt i gallringsskogen, men man får ju en slant till den kommande föryngringen.
Stormen är inte bara ett problem i vardagen just nu, händelsen ger också bryderi för framtiden.
– Ja, det är klart att man funderar på hur och när man ska gallra i framtiden. Gallringar är ju alltid ett riskmoment närmaste åren efter. Kanske ska man försöka gallra tidigt och med maskiner som inte gör breda vägar inne i bestånden där vinden kan få extra fäste. Jag har inga svar än men visst kommer man att fundera på det, säger Carl Norén.