Strax före midsommar publicerade Thomas Johansson ett filmklipp på Facebook. Filmen visar hans far som går bland köttdjuren på kullen invid sitt föräldrahem, Gisslagården i Borgunda. Bara under det första dygnet hade klippet visats närmare sextusen gånger.
– Många har kommenterat och vissa har berättat att de rörts till tårar. Det är härligt att se att folk har hjärta och tycker att det är fint. Flera kan säkert relatera till känslan inför att en själv eller någon närstående en dag måste lämna gården, säger Gisela Wass, sambo med Thomas Johansson.
Ett helt liv på gården
Eric Johansson flyttade in på gården vid 3 års ålder. År 1961 tog han över efter sin far och har tillsammans med sin fru drivit, både smågrisproduktion, haft tio, tolv mjölkkor och senare köttdjur.
Nu har demensen smugit sig på för Eric men enligt sonen är det bästa hans far vet att gå ut till djuren uppe i backen vid gården.
– När han är där så berättar han varje gång om sitt första minne sen barndomen. Om den där gången när han var 4 år och fick följa med sina farbröder när de gick och la stenmur på gärdet och släpade fram sten med släde, berättar Thomas Johansson.
Och tillägger:
– Gården har varit hans allt, han har gått här sen han var liten och det har varit en stor sorg för honom att han inte kan bo kvar.
En dag måste man lämna lantbruket
När Thomas Johansson tog över gården bodde hans föräldrar kvar på bottenvåningen i huvudbyggnaden men sedan ett år tillbaka är de bosatta på ett äldreboende.
– Det är svårt att förstå hur Eric känner, han har ju levt här hela sitt liv. Alla jordbrukare ställs inför det här en dag, att de ska flytta från gården. Det är både roligt och hjärtskärande att se honom här bland djuren, säger Thomas Johansson.