VMFs kontrollorganisation är uppbyggd som en intern partisk uppföljning, där kontrollmätaren (kvalitetsrevisorn) är anställd av VMF – som också är den som ska kontrolleras.
En kontrollmätare på VMF får högre lön än ordinarie virkesmätare, mindre ansvar, låga krav på produktion (cirka 50 stockar per dag jämfört med 2 000-3 000 stockar för en ordinarie virkesmätare), mestadels bättre arbetsförhållanden och inget krav på utbildning eller skoglig kompetens.
Det är så här man bygger upp vänskapskorruption, som går ut över det anonyma skogsägarkollektivet.
Avigsidorna är många. För det första kalibreras kontrollmätarens kvalitetsfördelning och övriga resultat enbart mot ordinarie mätarens resultat och har därför ingenting med virkeslikviden att göra. Detta är en intern mätning som enbart görs för att säkerställa korrekt mätning och på så vis upprätthålla förtroendet för VMF.
En annan nackdel är att den mätning som kontrollmätaren gör beräknas efter VMFs egen relativa prislista som är sekretessbelagd. Eftersom alla priser på den listan ligger på nästan samma nivå spelar det ingen roll vilken kvalitet som sätts. Resultatet används sedan ändå på marknadsprislistan för att verifiera att mätningen är bra.
För att belysa detta med ett räkneexempel: En skogsägare får 17-19 procents avvikelse på Mellanskogs marknadsprislista om man byter plats på kvalitet 1 och kvalitet 3. När mätningen sedan gått genom VMFs två filter (partsmätning av kontrollstockar och prisräkning enligt den relativa prislistan) är denna avvikelse nere på 2,5 procent.
Genom att man har två olika prislistor redovisas på papperet alltid bra resultat från en mätning, trots att många skogsägare och lastbilschaufförer upplever att något är fel. Möjligheten för skogsägarna att granska och jämföra mätningarna är dessutom obefintlig, eftersom VMFs prislista bara är tillgänglig för ett fåtal VMF-anställda.
Skälen till att VMFs ledning är så tyst i denna debatt, är förmodligen att de hoppas att problemet med tiden ska lösa sig automatiskt och att förtroendet för VMF ska bestå. På så vis kan råvarukostnaden för industrin vara fortsatt låg − på skogsägarnas bekostnad.
Eftersom virkesmätningen orsakar stora värdeförluster för Skogssverige, med sämre betalningsförmåga som följd, borde skogsägare kräva att det tillsätts en haverikommission.
Skogsägarna har mycket att vinna på att inte låta debatten tigas ihjäl. VMFs relativa prislista borde bli tillgänglig för alla, så att skogsägarna får bättre insyn i sina egna virkesaffärer.
undefined