En ensam äldre gårdsägare med varierande hälsa påstås ha skrivit på ett jaktarrende på 49 år. Gäller all jakt på cirka för endast 2 000 kronor per år. Kontraktet är registrerat hos inskrivningsmyndigheten. Ägaren påstår sig något kontrakt. Att tvista om namnteckningens äkthet är en väg att gå, men kan man häva eller säga upp ett avtal med hänvisning till att det är uppenbart oskäligt?
Juristens svar:
Tack för en fråga som belyser ett vanligt problem. Jag och mina kollegor får ofta förfrågningar från kunder som vill skriva avtal av den här typen, alltså mycket långvariga avtal mot ingen eller bara symbolisk ersättning.
Det är inte olagligt, otillåtet eller ogiltigt att skriva ett sådant avtal. Tvärtom är utgångspunkten alltid att avtal ska hållas. Som du förmodligen känner till finns det visserligen en möjlighet att med stöd av 36 § avtalslagen föra talan om att avtalet ska jämkas eller förklaras vara helt ogiltigt på grund av att det är oskäligt.
Det finns ett rättsfall från 1983 då arrendeavgift och indexklausul i ett bostadsarrendeavtal jämkades av Högsta domstolen. Anledningen till jämkningen var att det kunde klarläggas att båda parter hade haft för avsikt att ingå ett avtal på marknadsmässiga villkor och att avgiften skulle öka i takt med marknaden, men av orsaker som ingen av dem hade kunnat förutse blev det inte så.
Det räcker alltså inte att avtalet är långvarigt och mot en låg avgift för att det ska kunna jämkas eller ogiltigförklaras. Därutöver krävs att det finns någon omständighet, antingen vid avtalets ingående eller någonting som har inträffat senare, som gör att det i efterhand framstår som orimligt att tillämpa avtalet enligt sin ordalydelse. Exempelvis kan detta vara fallet om någon blivit mer eller mindre tvingad eller lurad att ingå avtal.
Det normala är dock att den som har skrivit ett oförmånligt avtal får skylla sig själv. Därför avråder jag ifrån att skriva avtal på så lång tid som 50 år. Det enda avtalsparterna kan förutspå i ett så långt tidsperspektiv är att det mesta kommer att ha förändrats.
När det gäller upplåtelse av jakträtt, som inte är något arrende utan en nyttjanderätt, finns en särskild bestämmelse i jaktlagen som säger att jakträtten inte får överlåtas till någon annan utan fastighetsägarens samtycke och det gäller även vid bodelning, arv m.m.
Avtalet du berättar om kommer alltså inte att gälla i generationer, men ni bör räkna med att det kommer att vara giltigt så länge jakträttshavaren lever och vill använda sig av jakträtten.
Jessica Wieslander, jurist, LRF Konsult
