Kalkning kan bli lag
Strukturkalkning, anpassade skyddszoner och fosfordammar anses vara de mest kostnadseffektiva åtgärderna mot övergödning.
Att åtgärda övergödning anses vara lättare än att minska miljögifterna. Anledningen är främst att det finns ett bättre forskningsunderlag och mer data.
Det dussintal åtgärdsförslag som påverkar jordbruket syftar i första hand till att reducera mängden fosfor. Det som står överst på vattenmyndigheternas lista är strukturkalkning på lerjordar. Den bidrar till skördeökning och en mer lättbearbetad jord och skulle inom 15–20 år sannolikt betala sina kostnader, enligt Martin Larsson, vattenstrateg i Norra Östersjöns vattendistrikt.
De två andra prioriterade åtgärderna är anpassade skyddszoner och fosfordammar. Beträffande fosfordammarna baseras de förmodade effekterna på aktuell forskning i Sverige.
undefined
I åtgärdsprogrammet föreslås lagstiftning om strukturkalkning. Martin Larsson tror inte att den kan ske i tillräcklig omfattning på frivillig väg, i synnerhet när en så stor andel av åkermarken brukas av arrendatorer. Han är medveten om svårigheten att i så fall täcka kostnaderna med EU-medel.
– Det finns dock en möjlighet enligt EU-förordningen att tillfälligtvis finansiera en lagstiftad åtgärd via landsbygdsprogrammet. Å andra sidan har Sverige tidigare valt att inte utnyttja den möjligheten, säger Martin Larsson.
undefined
Företrädare för vattenmyndigheterna betonar att deras roll är att föreslå nödvändiga åtgärder för att uppnå det som definieras som god ekologisk vattenstatus.
– Ska vi nå god status kommer det att kosta mycket pengar. Men är det så att jordbruket som näring slås ut är jag övertygad om att Sverige som nation sätter stopp, säger Sandra Brantebäck, vattenvårdsdirektör för Västerhavets vattendistrikt.
Däremot är det ingen som vet vilka medel som staten är beredd att skjuta till för att förverkliga åtgärderna eller om de ska belasta verksamhetsutövaren. Även om medel tas ur landsbygdsprogrammet skulle det bara innebära en omfördelning och att andra stödområden får stryka på foten.
– Enligt min personliga mening behöver vi en diskussion på regeringsnivå. Finns det inte en medfinansiering tror jag aldrig målen kommer att nås. Vi behöver se över hela bidragspotten, säger Karin Olsson, vattensamordnare i Västerhavets vattendistrikt.
undefined
EUs vattendirektiv förespråkar generellt att förorenaren ska betala kostnaderna för åtgärderna.
– Men ibland kan man fråga sig vem som är förorenaren. Samhället har historiskt gett stora bidrag till utdikning av jordbrukslandskapet i syfte att skapa mer odlingsbar mark och får väl därför i det fallet sägas vara förorenaren, säger Martin Larsson.