Kalhyggen lika fjärilsrika som betesmarker
Kalhyggen och skogsbilvägkanter kan vara lika rika på fjärilsarter som betesmarker. Det visar en studie som gjorts vid lantbruksuniversitetet.
Kraftledningsgator, kalhyggen och skogsvägkanter är förbisedda exploateringsmiljöer som faktiskt kan vara viktiga för naturvården. Denna slutsats drar en studie över mångfalden fjärilsarter som gjorts vid Centrum för Biologisk Mångfald på lantbruksuniversitetet (SLU).
Att kraftledningsgator, kalhyggen och skogsvägkanter – vilka beskrivs som ”öppna miljöer i skogslandskapet” – verkligen är miljöer som är rika på fjärilsarter konstateras också i en studie vid SLU. När dessa tre exploateringsmiljöer undersöktes visade det sig att:
1. Kraftledningsgatorna hade flest arter och individer av fjärilar av de tre undersökta biotoperna,
2. Kalhyggen och skogsbilvägar var lika art- och individrika som betesmarkerna
3. Sammansättningen av fjärilsarter skiljer sig mellan de tre undersökta biotoperna och alla bidrar med unika arter och kompletterar således varandra.
Kalhyggen, kraftledningsgator och skogsbilvägkanter ger, till skillnad från naturbeten, inga miljöersättningar, men de är "inte desto mindre betydelsefulla både för dagfjärilar och i mer generella naturvårdssammanhang", menar forskarna vid Centrum för Biologisk Mångfald på SLU.
undefined