Jurist ska utreda Sveriges inställning till GMO

När Birgitta Eilemar kom tillbaka efter semestern låg ett viktigt uppdrag och väntade på hennes bord. Senast den 1 mars 2016 ska hon redovisa hur Sverige bör hantera den nya möjlighet som i år har öppnats för alla EU-länder: Att själva bestämma om de vill förbjuda odlingen av genetiskt modifierade grödor inom sina territorier. Detta trots att ett godkännande redan kan finnas på EU-nivå.

undefined

Det är frivilligt för länderna att genomföra EU-direktivet på nationell nivå.

– Att det är frivilligt är en ganska stor sak, konstaterar Birgitta Eilemar.

Fram till i år har EU haft tvingande lagstiftning för GMO, både för odling av grödor och import.

– Det var totalharmoniserat inom hela EU. Nu släpper man hela tanken om att EU som helhet ska agera internt och internationellt. Det är en riktig kovändning.

undefined

Än så länge finns det bara en godkänd GMO-gröda ute på den europeiska marknaden – Monsantos genmajs Mon810 som det har blåst rejält kring. Flera länder har struntat i EU-lagen och förbjudit Mon810, på osäker rättslig grund.

De ständiga inre EU-striderna kring EUs GMO-linje har tvingat fram denna nya policy. EU-länderna får gå skilda vägar.

I EU-direktivet anges väldigt många grunder som ett land kan åberopa för att begränsa odlingen. Det kan exempelvis vara miljöpolitiska mål, markanvändning, jordbrukspolitiska mål eller ett så luddigt skäl som socioekonomiska effekter.

undefined

– Ja, det är väl så som jag har uppfattat det också. Och det är ju det här som gör det intressant och knepigt, att försöka klura ut vilka reglerna ska vara och hur besluten ska fattas.

undefined

Utredningen kommer att kräva tankemöda och mycket jämförelser med existerande svenska lagar och EU-lagen. Därför har uppdraget gått till Eilemar som är departementsråd och har en lång karriär på justitiedepartementet.

– Och så får jag lyssna. Jag får ta reda på vad de olika intressegrupperna i Sverige tycker.