Jordbruket måste ta sitt klimatansvar

Tvärtemot vad Engström och många andra verkar tro är klimatpåverkan av metan jämfört med koldioxid väl studerat inom klimatvetenskapen och beaktade i de jämförelsemått som används för att väga klimatpåverkan mellan olika växthusgaser (så kallade koldioxidekvivalenter). Metan är visserligen en kortlivad växthusgas, och bryts efter 10-12 år ned till koldioxid, men under den tid den befinner sig i atmosfären värmer den betydligt mer.

Engströms påstående att svenska gräsmarker årligen lagrar in 1 000 kilo kol per hektar är helt grundlöst, och har inget stöd i den rapport från Jordbruksverket som nämns. Tvärtom pekar denna rapport på att kolinlagringen i svenska gräsmarker är mycket begränsad – som mest uppgår den till 100 kilo.

Engström hävdar att svenska nötkreatur bara står för 3 procent av Sveriges klimatpåverkan, och därför är betydelselösa för klimatproblemet. Men förutom en orimligt hög kolinbindning har Engström valt att inte räkna med andra viktiga utsläpp, framför allt lustgas från de åkrar som används för foderproduktion. En mer korrekt beräkning än Engströms visar istället att svensk nötkreatur står för cirka 10 procent av de totala utsläppen inom landet (Cederberg et al, 2013).

Nötkreaturens utsläpp är intressant nog ungefär lika ”små” som utsläppen från svenska lastbilar, som tillsammans också ”bara” står för ca 10 procent av utsläppen. Ska vi därför tycka att inte heller lastbilarnas utsläpp är ett klimatproblem? Vårt svar är nej. För att undvika allvarliga klimatförändringar måste utsläppen minska till en nivå avsevärt lägre än idag. Detta kommer vi inte uppnå om varje sektor betraktar sina utsläpp som marginella, och istället pekar ut någonting annat som det verkligt stora problemet. Kornas utsläpp är inte det största klimathotet, men de är tillräckligt stora för att vi måste göra någonting åt dem.

undefined

undefined

undefined

undefined