Jägareförbundets fast i en återvändsgränd
Svenska jägareförbundet har inlämnat en redogörelse för hur det allmänna uppdraget skötts under år 2015. I en 50 sidor lång textmassa saknas varje försök att analysera vad miljonrullningen gett för resultat.
Trots att varenda sakkunnig instans utanför den statliga viltförvaltningen varnar för Jägareförbundets, länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets systematiska utslagning av våra vanligaste och mångfaldsrikaste skogar görs i rapporten inget försök att lämna förslag till hur man ska ta sig ur den återvändsgränd viltförvaltningen hamnat i.
Jägareförbundet förefaller lägga stora resurser på att försöka övertyga markägarna att de ska acceptera att få skog för hundratals miljoner förstörd varje år, att de ska acceptera att få skulden för skogens utarmning och ta straffet för att viltförvaltningen förstör deras planteringar. Få framsteg kan rapporteras. Till råga på allt påstår de att de uppträder neutralt när ledande företrädare hotar alla som föredrar licensområden framför skötselområden.
Så kunde en statlig myndighet hålla på för 50 år sedan. I dag skulle sådant nonsens leda till en omedelbar översyn av myndigheten och att den sedan blev en så kallad uppdragsmyndighet där den genom sina resultat fick motivera sin existens. Varför får detta spektakel pågå år efter år? Förklaringen ligger i att miljöministern accepterar länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets vägran att redovisa effekterna av den adaptiva älgförvaltningen och att landsbygdsministern vägrar att ställa krav på Jägareförbundet genom upphandling.
Nu måste den nya miljöministern ta tag i frågan och ställa Jägareförbundet, länsstyrelserna och Naturvårdsverket mot väggen och kräva att de redovisar sin syn på sambandet mellan den statliga viltförvaltningen och den långtgående utarmningen av skogen samt kräva förslag till hur viltförvaltningen kan ändras så att det åter blir möjligt att använda alla olika trädslag i skogsbruket.
Den som läst Jägareförbundets rapport inser att där finns inte ett enda förslag till hur man ska komma tillrätta med viltförvaltningen. Man kan bara se den som ytterligare ett argument för att viltvårdsfondens medel måste fördelas genom upphandling.
undefined