"I början av min karriär i Sverige var jag skogsgenetiker och byggde upp våra fröplantager. Därefter specialiserade jag mig på klimatanpassningen hos svensk tall och contorta. Jag blev väldigt populär och erövrade en professorsstol 1970, endast 36 år gammal. Jag var entusiastisk för kalhyggesbruk och för att odla förädlad tall och contorta.
Kunskaperna som jag fick genom mitt doktorsarbete om klimatanpassning gjorde att jag studerade vad som hände med tallplanteringarna på fjällskogshyggen. Rikstaxen visade att hyggesrensning, markberedning och plantering av tall efter 20-40 år gav en produktiv skog, inte av tall utan av gran och björk. Skogen skapades av små granar som inte dödats av hyggesrensning och markberedning. Att tallen inte klarade sig låg helt i linje med vad mina kunskaper om klimatanpassning visade. Att det fanns en sådan potential i de smågranar som fanns i slutavverkningsskogen var en positiv överraskning.
Jag var alltså en mycket populär forskare under 1970-talet, sysslade med sådant som skogsnäringen tyckte var viktigt och bra. Samarbetade med skogsbolagen och med skogsvårdsstyrelsen. Fick anslag i så riklig mängd att jag avlönade tio medarbetare.
1984 hade jag och min forskargrupp tillräckligt med fakta om varför det gick så dåligt med odlingen av tall nära fjällen. Eftersom Domänverkets förvaltare vid diskussion om skogsbruk i fjällskog hävdade att det gick utmärkt på 98 % av alla hyggen i dessa trakter, föreslog jag mina medarbetare att vi skulle hålla ett seminarium i ämnet och bjuda in pressen. Jag varnade dock mina medarbetare. ”Ni sitter här på anslagsmedel, jag sitter säkert på en professorsstol. Om vi blir impopulära kanske vi inte får anslag, varpå Ni får söka er något annat. Ni får fundera en vecka på om vi skall vara tysta, eller hålla ett seminarium och presentera de vetenskapliga fakta som vi har.”
Efter en vecka förklarade gruppen att vi hade tillräckligt med vetenskapligt material för att övertyga dem som hävdade att det gick bra med skogsodlingen i fjällskog. Vi höll seminariet och pressen skrev.
Inte en krona inflöt i anslag under kommande tre år, varför alla mina medarbetare som avlönades på forskningsanslag försvann. Själv blev jag offentligen anklagad för ”att ha politiska motiv för mina påståenden”. Jag fick i anonyma telefonsamtal veta att jag var kommunist, och att jag skulle passa mig så att inte något allvarligt hände mig.
Jag letade bland privata fonder och fann en där en kraftfull jägmästare satt som ordförande. Jag bad att få göra ett besök. Jag förklarade att mina kunskaper visade att vi borde odla skog på ett sätt som liknade naturens dynamik och i huvudsak bygga nya generationer på de små och halvstora träd som redan fanns i ”slutavverkningsskogarna”.
Därmed fick jag anslag till den landsomfattande försöksserie som nu efter 20 år visar att
undefined