Världens tuffaste jobb var både roligt och grisigt

Karin Kling har precis hunnit landa efter tre tuffa veckor hos jordbrukaren Biata Chisi och hennes man och fem barn i Malawi.

I morgon börjar hon på sitt vanliga jobb på Astrid Lindgrens barnsjukhus igen. Det är med delvis nya ögon hon kastar sig in i den svenska vardagen igen.

– Döden och livet är så nära i Afrika. Jag är djupt tacksam över att jag hamnade i Sverige i livets lotteri. Jag drog vinstlotten och kramar mina tre barn lite extra, säger hon.

Karin Kling hade räknat med känslomässigt tuffa möten. Döden fanns också hela tiden närvarande i ett område där det hör till vanligheten att barn dör av malaria eller undernäring.

– På en granngård sa de att Gud nu hade tagit deras dotter. Då blev det så verkligt. De berättade allting rakt på sak, i mina ögon känslokallt. Men de kanske finner tröst i deras religiösa tro, en övertygelse om att det finns en fortsättning. 

Hon har också fått en stor inblick i villkoren för lantbrukare i Malawi. Inte minst hur klimatförändringarna med regn och torkperioder påverkar.

– De har försökt anpassa sig och har ändrat tekniker. Skördarna har gått ner på grund av klimatpåverkan, säger hon och fortsätter:Jag har fått ett annat perspektiv på hur det är att leva i ett samhälle som hela tiden strävar efter tillväxt. Och även om jag sedan tidigare varit miljömedveten så hoppas jag att det påverkar mina konsumtionsvanor.

Majs är basfödan, men de odlar även bönor, jordnötter, ärter och bomull. Familjen driver främst självhushåll men säljer också nötter och bomull.

– De sliter med de här stora majsplantorna som ändå bara ger två eller tre kolvar, säger hon.

En stor del av arbetet för säsongen handlar om att plocka ogräs. Där består ogräset av stora slybuskar som växter upp bara på några dagar och som kräver hackor.

– Sedan lyfter man upp jord mot plantan för att skydda mot sol och dikar upp för att ta tillvara regnvatten, säger hon. 

Dagarna började klockan fem på morgonen med några timmars jobb på fältet och ytterligare några timmar under eftermiddagen.

– Sedan ska det hämtas vatten, mata djuren – grisar, höns och en tupp - och tvätta sig och byta kläder efter fältarbetet. Biata var även engagerad i att undervisa i olika skolgrupper, säger hon.

Det är främst kvinnor och barn från åtta års ålder som arbetar på fältet. Döttrarna hjälper också till att hämta vatten, ta hand om småsyskon och i köket. Biatas man jobbar som vakt på en fabrik. Det är inte alla män som har ett jobb utanför hemmet. Men även om de är hemma – deltar de inte i arbetet på fältet.

– Männen satt i skuggan under något träd, vilket jag som svensk kvinna fann provocerande. Det finns mycket att göra för jämställdheten, även om jag inte fick känslan av att kvinnorna var förtryckta. Det handlar om vissa invanda mönster och seder, säger hon, och ger exemplet att kvinnor inte får ärva marken efter sin make, utan att mannens bröder i stället ärver den.

– Det jag främst skulle vilja ge dem är ett annat barnperspektiv. Även om det finns mycket kärlek och värme så är det väldigt hierarkiskt.

I sommar planerar We Effect för att Biata ska få möjligheten att komma till Sverige för att se hur det svenska lantbruket fungerar.

– Jag kan inte visa henne så mycket men tänker ta med henne till kyrkan. Det blir också viktigt att inte framstå som en slösare som tär mycket på miljön, då det vi gör här påverkar folket i Malawi.